av Jo Baker
I Jane Austens "Pride and Prejudice" finns det så klart tjänstefolk, det hade man ju på den tiden och man hade det absolut i huvudpersonernas ställning. Vi vet att det finns en hushållerska som heter Hill, resten av dem har inte ens några namn, och de har inga personligheter. De bara finns där. I Jo Bakers roman är det i stället familjen Bennet som bara finns där. Den här utspelar sig "downstairs", där man hittar butlern och hushållerskan, d.v.s. Mr. och Mrs. Hill, och så de båda tjänsteflickorna. Huvudperson är Sarah, som hämtades från ett barnhem när hon var sex år gammal för att Mrs. Hill skulle kunna lära upp henne till sin medhjälpare. Sarah är ungefär lika gammal som Lizzie Bennet, så hon är väl 20 eller 21. Polly har kommit till Longbourn under liknande omständigheter, fast några år senare. Hon är tolv eller kanske tretton och Sarah är väldigt beskyddande gentemot henne. Hon vet att det inte är lätt att vara tolv år och arbeta.
Mrs. Bennet och hennes döttrar är visst uppspelta över att Netherfield Hall har blivit uthyrt till en ogift man, och att ett regemente ska tillbringa vintern i byn. Men den stora begivenheten för tjänstefolket är att en ny betjänt anställs. Alla de andra tycker bra om honom, men Sarah låter sig inte imponeras så lätt. Hon är säker på att han döljer något.
För Sarah blir det också spännande när Jane Bennet börjar korrespondera flitigt med Bingleys på Netherfield Hall. Det innebär nämligen att en av deras betjänter regelbundet måste besöka Longbourn för att överlämna brev. Och han dröjer sig gärna kvar för att prata med Sarah.
För några år sedan läste jag P.D. James "Death Comes to Pemberley", där ett mord inträffar på Pemberleys ägor några år efter att Lizzie och Darcy har gift sig. Den boken blev jag inte så förtjust i. Där använde James sig av några av de viktigaste personerna i "Pride and Prejudice" och det blir liksom fel. Man är van vid att läsa om dem i ett sammanhang och nu blev det något helt annat, som jag inte alls hade tänkt mig. ("Pride and Prejudice and Zombies" lyckades bättre.) Jag är inte ens särskilt intresserad av vad som hände efter "Pride and Prejudice", utom möjligen hur det gick för Kitty och Mary. De andras framtid känns redan ganska utstakad. Men i "Longbourn" får vi läsa om helt nya karaktärer. Familjen Bennet finns med i bakgrunden, och de beter sig i stort sett som de gör i originalboken och som man skulle kunna tänka sig att de umgås med tjänstefolket. Jo Baker tar sig vissa friheter, ibland ganska stora friheter rent av, men inget som inte alls passar in. Man skulle ändå kunna föreställa sig det här. Nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar