Lyckan till slut
av Evi Bögenæs
När jag upptäckte att "Född på en söndag" var del ett av två, och när jag dessutom såg att de hade tänkt till med omslagen – kolla klänningen, som nämns i böckerna – så köpte jag den förstås. Förresten, visst är det bara i gamla flickböcker som enskilda klädesplagg, och hela garderober, nämns så mycket? Jag tänker mig att det hör hemma i en tid där man inte hade så mycket kläder.
I den förra boken kom Astri till en släkting i Oslo, efter att barnavårdsnämnden omhändertagit och placerat ut hela syskonskaran till en kriminell far och en försumlig mor. Här fick hon kämpa mot omgivningens misstro och bevisa att hon inte är som föräldrarna, men det lyckades och nu är hon vän med nästan alla i huset där farbrodern var portvakt.
I "Lyckan till slut" måste Astri börja om, efter att farbrodern dör och fastern ska flytta till ett vilohem p.g.a. sin vacklande hälsa. Barnavårdsnämnden har fortfarande ansvaret för Astri, och man hittar en plats hos henne som hjälp i en familj i en annan del av Oslo. Här vet man visserligen inte om att hennes pappa sitter i fängelse, men bara det att hon är omhändertagen tycker frun verkar misstänkt. Frun är för övrigt inte särskilt trevlig ens mot mannen och barnen, och Astri längtar bara tillbaka till "sitt" hus i staden.
Lite samma idé som i föregående bok kanske, men nu är Astri ett par år äldre och det kan bli aktuellt att ha med en kärlekshistoria eller två. Helt okej bok. Det märks att den har ett antal år på nacken, men jag tycker ju att sånt är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar