Idag ska jag hem till en kompis, så jag hinner kanske inte läsa så väldigt mycket. Jag har i alla fall tänkt börja på en ny bok idag, en som jag läste några artiklar om för ett par år sedan (i samband med att den svenska översättningen kom ut, antar jag). Så det som verkar som spoilers här är väl egentligen inte det, man kan läsa det i artiklar, på bokens omslag och bara det faktum att författaren har kunnat skriva boken är ju en spoiler i sig. Det handlar om när hon blev galen i en månad.
Susannah Cahalan var 24 år och hade ett drömjobb på New York Post. Men plötsligt började en del små symtom dyka upp, något hon trodde var vägglusbett och domningar i ena handen, samtidigt som hon började prestera sämre på jobbet. Läkarna hade en mängd teorier, allt från körtelfeber (mononukleos) till bipolär sjukdom, men inga behandlingar hjälpte. Hon blev bara sämre och sämre och i efterhand har en av hennes vänner beskrivit henne som "nåt från en zombiefilm".
Men hon hade tur och fick till slut rätt diagnos och rätt behandling. Tur för att bara två år tidigare hade man inte känt till sjukdomen, och tur för att hennes familj faktiskt hade möjlighet att lägga en miljon dollar på läkarbesök som inte verkade leda till någonting. Hon har använt sina journalistiska kunskaper för att skriva boken om sig själv, läst journaler och intervjuat släkt och vänner, för mycket att det som hände kan hon inte minnas. Här är en intervju om boken och sjukdomen.
Smakbiten är från ganska tidigt i boken, innan sjukdomen har blivit så illa som den senare blev. Susannah är hemma hos sin mamma och styvfar.
Signaturmelodin till deras favoritprogram, den medicinska teveserien House, fyllde rummet. I nästa second förvandlades soffans dämpade gröna färg till en gräll och skrikig nyans.
Sedan började rummet pulsera och andas, precis som korridoren på jobbet hade gjort.
Jag hörde mammas röst, gäll och avlägsen: "Susannah! Susannah! Hör du mig?"
Nästa minne jag har är att mamma satt bredvid mig på soffan och masserade mina fötter som hade stelnat i en smärtsam ramp. Jag tittade hjälplöst på henne. "Jag vet inte vad som hände", sa hon. "Det var som om du var försjunken i trans."
Mamma och Allen utväxlade oroliga blickar och ringde doktor Bailey för att se om vi kunde få en akuttid. Han kunde inte ta emot mig förrän på måndag.
(Susannah Cahalan, "Blackout: När min hjärna blev min fiende", s. 59)
Så märkligt. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaJa, det verkar vara en ovanlig sjukdom.
RaderaTack för smakbiten och trevlig söndag!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaVerkar som en ganska otäck bok tycker jag. Fast den är säkert intressant också!
SvaraRaderaJa. Det värsta tycker jag är när hon påpekar att eftersom det är en så okänd sjukdom så får antagligen en del fel diagnos (t.ex. alla som fick sjukdomen före 2007) och får alltså inte rätt behandling.
RaderaTack för smakebiten, den verkar mycket intressant,
SvaraRaderaJo, det var intressant att läsa om hur hon upplevde sin sjukdom. Fast mycket av det minns hon inte.
RaderaDet var en sterk historie og viser hvor mye det enda er vi ikke vet om hjernen. Ønsker deg en fin søndag!
SvaraRaderaOtroligt mycket. Den här diagnosen upptäcktes 2007, men läkarna trodde att den nog alltid har funnits, men att man har antagit att det var pyskiskt, eller ännu tidigare att det kanske var demoniskt.
RaderaUsch vad hemskt! Så mycket otäcka sjukdomar det finns (o så många som missförstår de som är sjuka i ovanliga åkommor). Tack för smakbit!
SvaraRaderaJa, och säkert finns det många sjukdomar om fortfarande inte är upptäckta.
RaderaDen har jag läst och tyckte mycket om den även om man ju blir ganska skrämd av att läsa om sådana här sjukdomar! Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDet jag tyckte var läskigast var detta att det troligen är många som har den här sjukdomen som inte får rätt diagnos (och därmed inte rätt behandling), och att man kan tänka sig att det finns många andra sjukdomar där man inte heller får rätt diagnos eller som inte är ens är upptäckta.
RaderaTack för smakbiten. Läste om den här när den kom ut, och tror inte riktigt jag skulle klara av att läsa den.
SvaraRaderaJag förstår vad du menar, men jag tyckte inte att det var så farligt. Mer intressant.
RaderaHar hört mycket om den här boken. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDet var väl en del artiklar när den kom på ut på svenska, efter det har jag inte hört så mycket om den, tror jag.
RaderaDenna har jag hört mycket om. Verkar intressant. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaDen är intressant. :)
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaLåter som en fruktansvärd sjukdom, tack för smakbiten.
SvaraRaderaVerkligen. Tydligen påminde hon en del om flickan i Excorsisten när hon var sjuk ...
RaderaTakk for smakebiten.
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaTack för smakbiten :)
SvaraRaderaVarsågod. :)
Radera