De blå damerna
av Kristina Appelqvist
Konsthallen i Skövde har, oväntat för de flesta, fått låna några van Gogh-målningar från van Gogh-museet i Amsterdam. En natt bryter sig någon in för att stjäla en av tavlorna. När polisen kommer till platsen är en av de dyrbara målningarna borta, men man påträffar också en död kvinna i hissen. Hon är uppenbarligen mördad, men har det med tavelstölden att göra eller är det två helt olika fall?
"De blå damerna" är den fjärde och sista boken i serien om Emma Lundgren, rektor för Västgöta universitet i Skövde, och polisen Filip Alexandersson. Men jag tyckte inte att de egentligen hade en särskilt stor roll i boken. Vissa trådar leder förstås till universitetet. Och något som hela tiden återkommer är sammanslutningen, eller snarare kompisgänget, som har kallat sig De blå damerna sedan studietiden i Lund. Den mördade kvinnan var en av dem, liksom den nya chefen för konsthallen som tavlan stals från. Några av de andra i gruppen är vänner till Emma.
Jag fick boken i present av en kompis, mest för att hon tyckte att det var kul att det utspelade i Skövde. Hon tillbringar en del tid i de krokarna, eftersom båda hennes systrar har bosatt sig i Västergötland. Hon bryr sig (föredömligt nog) inte om spoilers, så jag berättade hela boken för henne och hon tyckte att det lät som en bra historia. Och det är det väl, och det är en trevlig deckare, men jag tyckte att personerna blev lite för otydliga. Det är stort persongalleri, och det hör väl till i deckare, men jag fick svårt att hålla reda på alla människor. Man kanske inte ska börja med sista delen i en serie.
Jag skulle kunna tänka mig att testa Kristina Appelqvists nya serie också. Bäst att börja med första delen i så fall, alltså "Minns mig som en ängel". Även den serien har Appelqvists fiktiva Västgöta universitet i centrum, men här är huvudpersonen en litteraturforskare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar