Människohamn
av John Ajvide Lindqvist
Över fem år sedan jag senast läste något av John Ajvide Lindqvist. Varför i hela världen då? Men det är ju egentligen aldrig någon brådska. Böckerna väntar så snällt i bokhyllan.
Anders är uppvuxen både hos mamma i Stockholm och hos pappa på ön Domarö. På somrarna ar de ett gäng barn, senare ungdomar, som umgicks. De flesta var barn till sommargäster, ett fåtal var bofasta och Anders var lite både och. Det var också här som Anders träffade sitt livs kärlek, Cecilia, ett av sommargästbarnen. Många år senare och Anders pappa är död, men farmor och hennes särbo finns kvar på ön, och pappans lilla sneda hus är numera lantställe för Anders, Cecilia och deras lilla dotter Maja. Men under en trevlig skidtur på isen försvinner Maja. Det finns inga svagheter i isen, ingen vak, och ingenstans ett barn i klarröd overall kan försvinna på en slät isyta. Det är helt oförklarligt, men hon är försvunnen.
Ett par år senare flyttar Anders tillbaka till huset på Domarö. Då är han skild och alkoholiserad. Så fort han kommer till ön börjar konstiga saker hända. Det är som om Maja på något sätt finns kvar i huset. Är det så eller är det Anders som håller på att bli galen? Men det verkar över huvud taget inte stå rätt till på Domarö.
Fantastiskt bra skräckroman. Det hade varit en bra roman även utan skräcken, men samtidigt är boken så genomsyrad av skräck att det är svårt att föreställa sig den utan. Även om det för det mesta handlar det om vardagliga saker, bland annat mycket om hur det var när Anders och Cecilia var tonåringar och hängde med de andra ungdomarna på Domarö, så finns hela tiden en känsla av att något inte riktigt stämmer. Fast bara det där med Majas försvinnande är ju ett tecken på att det är något mystiskt som händer, för det kunde ju inte hända. Föredömligt mycket uppbyggnad i förhållande till upplösning också. Det nämns till och med någonstans i boken att när man väl ser ondskan i en skräckberättelse så är det inte särskilt spännande längre. "Människohamn" är spännande hela tiden.
Heldigvis er ikke bøker "ferskvare" sånn sett. ;) (Selv om ikke alle tåler tidens tann like godt eller er like aktuelle etter hvert som årene går). Om de hadde hatt datostempling, så hadde jeg hatt et STORT problem. Jeg er sikker på at jeg har uleste bøker som nærmer seg 10 år gamle...
SvaraRaderaJeg gjenleste Menneskehavn for ikke så altfor lenge siden, og likte den bedre denne gangen. Han er en mester til å skrive fram "hverdagslig uhygge" synes jeg, utryggheten, følelsen av at noe ikke stemmer helt, akkurat som du skriver. En av få forfattere som greier å skremme meg. ;)
Haha, jag har också "ganska" många böcker som har väntat i åratal. Men det löser sig säkert. :)
RaderaJag kan också tänka mig att läsa om den här, och "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda" också. Alla tre är ju så bra! Men jag har ju minst en oläst bok av Joh Ajvide Lindqvist i hyllan också. :)
Jag tyckte den var väldigt bra. Och väldigt, väldigt otäck. Faktiskt så otäck att jag inte förmått mig att läsa fler böcker av honom efter det. Men någon gång kanske jag samlar mod att läsa den eller de av honom som jag ännu inte läst.
SvaraRaderaJag har inte läst alla hans böcker, men jag skulle nog säga att alla är lika otäcka, de jag har läst i alla fall. Men också väldigt väldigt bra. Jag har inte riktigt något emot att bli skrämd av en bok, så jag kan inte säga något om ifall det är värt det.
Radera