Att de i tid må väckas

Att de i tid må väckas
av Frida Arwen Rosesund

Bergslagen verkar ju vara en farlig del av landet. Jag tänker Engelsfors, den oroväckande höga mordfrekvensen i Maria Langs böcker och vi läste en samling spökhistorier därifrån i läsecirkeln. Och nu drabbas en liten by i Bergslagen av en rad fruktansvärda händelser i "Att de i tid må väckas". Det här är dessutom bara böcker som jag har läst mer eller mindre av en slump - jag har aldrig aktivt letat efter böcker om hemskheter i Bergslagen. Jag är inte ens helt säker på vad Bergslagen omfattar. Bäst jag inte tar reda på det, jag kommer aldrig våga åka dit om det ska hålla på så här. ;-)

Det är 1940-tal i Bergslagen och Hilda rymmer hemifrån för att hennes pappa inte ska få reda på att hon är gravid. Hon är orolig för den där graviditeten av flera skäl - hon förstår nämligen inte hur det kan ha gått till. Hon vet hur det brukar gå alltså. Det känns inte som att det är ett vanligt barn som kommer födas.

Det händer mycket konstigt i byn Norbo också. Kapitlen om Johanna i Norbo, som är gift men har förälskat sig i en annan man, verkar först så vardagliga. Tills man förstår att här reagerar man visst inte nämnvärt om man skulle råka få syn på någon som man vet är död. Så när prästen får se något som får honom att tvivla på allt, då vet man att det är illa.

Jag tyckte att den här skräckromanen var lite annorlunda eftersom den bygger så mycket på gammal folktro. Den utspelar sig också för såpass länge sedan att jag har lätt att tänka mig att åtminstone många äldre fortfarande trodde på sånt. Fast så var det kanske inte alls, det kanske är minst lika många som tror på olika naturväsen nu. Men det är absolut skräck, inte bara folklore. Vissa delar är riktigt blodiga, och så finns det ju de delarna om en fångenskap där det känns som om hon i "Lida" nästan vore att föredra som fångvaktare. Hmm, kanske inte ändå. Och jag kommer nog mest att tänka på den boken för att situationen inte är helt olik. Mer oknytt här dock.

Det finns en sak med slutet jag inte gillar riktigt. (För de som har läst boken: jag menar inte precis slutscenen, utan en sak som händer något tidigare och som jag tyckte var synd.) Men på det stora hela blev jag positivt överraskad. Jag hade inte hört särskilt mycket om boken tidigare. Bara såpass att jag kände igen den på biblioteket. Undrar om de har fler böcker av Frida Arwen Rosesund.