Bödelns dotter

Bödelns dotter
av Margit Sandemo

Jag tyckte det var lika bra att läsa en Isfolksbok till, när jag ändå höll på. "Bödelns dotter" är precis som boken före en deckargåta som inte ger så många ledtrådar till Isfolkets gåtor, men jag tycker bättre om den här boken. Jag tror de flesta isfolksläsare tycker om historien om Hilde Joelsdotter, som faktiskt inte är något så fint som "bödelns dotter" som det påstås i titeln. Hon är dotter till bödelns hantlangare, och står alltså ännu lägre i rang.

Vi är tillbaka i Norge (förra boken utspelade sig i Danmark), där de flesta av Isfolket bor. Några nedgrävda kvinnolik hittas i skogen, uppenbarligen mördade. Eftersom det tycks vara trolldom i bilden så faller misstankarna genst på Isfolket. Fogden har ju hört ett och annat om dem. själva vill de ju inte tro något sånt om varandra, men faktum är att Isfolkets onda arv har dykt upp sent i livet hos vissa drabbade. Hur väl känner de varandra?

Och så får man läsa den sorgliga historien om Hildes liv. Sedan hennes far åtog sig sysslan som rackare så har ingen velat ha något med dem att göra. De bor ensligt till, och rackaren själv är inte mycket att prata med. I över femton år har hon i stort sett bara umgåtts med husdjuren. Men det är de som bor närmast fyndplatsen, och plötsligt får Hilde besök. Av den stilige Andreas Lind av Isfolket till och med.

Det här är ju en söt bok, och man måste ju bara tycka om Hilde. Vad gäller deckargåtan så kom jag ihåg precis allt om hur det hängde ihop, så jag har svårt att avgöra hur bra den är. Helt okej, i alla fall. Jag vet inte om folk tänker på hur många av Margits böcker som faktiskt har en deckarintrig. Det är många av dem. De hade kanske inte klarat sig som vanliga deckare, men de är småkluriga och småtrevliga.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet