lördag 12 januari 2013

Vit som marmor


Vit som marmor: Ett romerskt mysterium
av Carina Burman

Den andra boken om Euthanasia Bondeson blev första utlästa bok 2013. Den första boken, "Babylons gator", läste jag för något år sedan och tyckte om. Den utspelade sig i London, men nu har Euthanasia och hennes sällskapsdam Agnes bytt miljö och rest till Italien. De har tillbringat vintern i Pisa och har nu installerat sig i Rom, där de umgås flitigt med andra svenskar och finländare. Euthanasia lär sig latin och funderar på om hennes nästa bok (hon skriver ju populära underhållningsromaner) kanske ska vara en kokbok.

Men det ljuva livet bryts av ett mord och en stöld. Och i Italien fungerar det inte på samma sätt som i London med polisen. Där fanns det en ärlig kommissarie som Euthanasia kunde lita på. Här är det bäst att inte säga något till polisen, även om någon blir mördad, samt tydligen att undanröja bevis trots att man är oskyldig. Vem som gjorde det får man försöka ta reda på själv. Inspirerade av Londonpolisen håller Euthanasia och Agnes diskreta förhör och gör uppställningar över alibin och motiv.

Jag gillar det här. Mordhistorierna är kanske inte så invecklade (jag vet inte, jag lyckades ju inte lista ut det med en gång förstås och säker kunde man ju inte vara förrän vid avslöjandet) men allting runt är fantastiskt. Speciellt tycker jag om att stilen liksom speglar innehållet. Det är Euthanasia Bondeson som är berättare och hon har ett språk som känns 1800-tal, fast anpassat till nutiden förstås. Kul också med detaljer som att tomaterna som behövs i Euthanasias italienska recept inte är så lätta att hitta i Sverige, men man kan kanske be sin trädgårdsmästare odla dem. Och att man vid den arkeologiska utgrävning som handlingen kretsar kring bara sparar på konstförmål och slänger saker som barnskor, krukor och gamla växtrester (från romartiden!) på skräphögen. Alltså just de sakerna som hade fått Time Team att slå volter. Ja, nutida arkeologer över huvud taget, antar jag. Jag är inte så insatt i arkeologi. Men någon är alltid exalterad över keramikskärvor på TV.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar