Apelsinflickan

Apelsinflickan
av Lena Kallenberg

Signe och Alice har vuxit upp tillsammans på ett religiöst barnhem i 1800-talets Stockholm. Trots att de är så olika så har de varit bästa vänner. Men när Signe lämnar barnhemmet, hon är snart sexton år och man har ordnat ett plats som piga åt henne, verkar det vara slut på den vänskapen. Signe är allvarlig och skötsam. Någonstans i staden lever hennes far, som blev tvungen att lämna henne på barnhemmet eftersom han inte kunde ta hand om henne. Men han ville att hon skulle växa upp och bli ordentlig och absolut ingen "apelsinflicka". Apelsinflicka, har Signe förstått, är ett annat ord för prostituerad. En korg med ett par tre apelsiner i får dem att se ut som försäljerskor när de går runt på gator och krogar, men det är inte apelsinerna de säljer egentligen.

Det är den här banan Alice väljer när hon så småningom rymmer från barnhemmet. Hon har alltid varit tuff och utan illusioner. Därmed inte sagt att hon inte kan vara naiv. Hon vill ha ett bekvämt liv och det här är ett bra sätt att arbeta sig uppåt, tycker hon. Om hon lägger förtjänsten på kläder så kan hon få allt finare och rikare kunder. Det gäller bara att vara diskret för att undvika upptäckt och byråskrivning. Prostitution är nämligen lagligt, men då ska kvinnorna vara registrerade och undersökas av läkare flera gånger i veckan, något som förstås raskt kan sätta stopp för yrkesbanan och inkomsterna. Dessutom behandlas kvinnorna mycket nedlåtande av läkare och administrativ personal, trots att yrket alltså är lagligt och man har anordnat hela den här officiella apparaten kring det. Andra saker att vara rädd för är våldsamma kunder och graviditet.

Situationen hos Signes arbetsgivare blir till slut så illa att hon måste rymma. Men detta är strängt förbjudet, hennes arbetsgivare har rätt att skicka polisen efter henne. Hon vågar inte söka en ny pigplats, annat arbete är det ont om och hon får inte ihop tillräckligt på tiggeri (som dessutom är riskabelt eftersom hon tror sig vara eftersökt). För henne och hennes nya vänner verkar det egentligen bara finnas en utväg. Det är som en fälla, det spelar ingen roll vad de gör, utan det finns bara en sak de kan arbeta med.

Jag trodde att det här var en ungdomsbok innan jag började läsa. Nu är jag faktiskt inte säker. Det är nog en ungdomsbok i alla fall, men jag tror knappast att den är för barnslig för någon vuxen läsare. 1880-talet känns extremt deprimerande, men det är en intressant bok. Jag har läst tidigare om den här byråskrivningen, som väl mest var till för att skydda kunderna från sjukdomar och inte fanns där så mycket för kvinnornas skull. Det verkar t.ex. ha varit svårt att byta jobb om man var inskriven.

Det finns ytterligare en bok om Signe, "Stockholmskärlek".

Det finns även en film som också heter Apelsinflickan, men den har inget med den här boken att göra. Den är en filmatisering av Jostein Gaarders "Brev från ljusårs avstånd", som heter "Appelsinpiken" på norska.