Ich habe einfach Glück

Ich habe einfach Glück
av Alexa Hennig von Lange

Det här är en tysk ungdomsbok och till att börja med ska jag tala om att den här boken finns på svenska också. "Vilken tur jag har" heter den. Så, nu kan du läsa vad den handlade om och vad jag tyckte om den.

"In der Schule bin ich immer fröhlich. Alle denken, Lelle hat ein sonniges Gemüt." (Min översättning: I skolan är jag alltid glad. Alla tror att Lelle har ett soligt humör.) Så inleder femtonåriga Lelle berättelsen om sig själv och ett par händelserika dagar i sitt liv. Hemma är Lelle helt annorlunda. Hennes mamma oroar sig för henne, särskilt över att hon inte vill äta. Men hon oroar sig minst lika mycket för Cotsch, Lelles sjuttonåriga syster. Ibland oroar sig mamman för sig själv också. Hon brukar inbilla sig att hon har hjärtproblem eller nåt i den stilen. Och då blir Lelle också orolig, för hur jobbig mamman än är och hur mycket hon än inkräktar i Lelles privatliv så tycker hon ju ändå om henne. Dessutom vill hon inte bli lämnad ensam med pappan.

Ja, det finns en pappa i familjen också, men han är mest på jobbet eller i källaren och putsar sina skor. Han oroar sig minsann inte för de övriga familjemedlemmarna, och de bryr sig inte heller så mycket om honom. Fast egentligen är det mycket som kretsar kring honom ändå. "Vi kan ha det trevligt bara vi tre", säger mamman. "Det går utan pappa." Och så är hon ledsen för att han inte längre vill gosa med henne. Cotsch upplyser Lelle om vad mamman egentligen menar med "gosa" och råder mamman att skilja sig (men det gör man bara inte, enligt mamman). Supersnygga Cotsch, alltid med en ny pojkvän, får utbrott när hon anser sig förbisedd (ofta) och kan vara ledsen i flera dagar om någon kritiserar henne. Hon säger att hon hatar pappan. För några år sen skrev hon ett brev till honom där hon förklarade allt, men det har han inte läst än. Cotsch går hos psykolog och har fått för sig att pappan är "übergriffig" (nåt i stil med "övergreppsbenägen", borde det väl betyda?). Så nu vågar Lelle knappt vara ensam med pappan.

I huset bredvid finns en pojke som bara är ett par år äldre än Lelle, men som ändå bor alldeles ensam. Hans föräldrar är döda (Lelles föräldrar säger att de var tablettmissbrukare). Arthur, som han heter, är slafsigt klädd, och Lelles föräldrar tror att han är kriminell. När han råkar köra på Lelles mamma med moped får Lelle upp ögonen för honom...

Bra bok! Lelles funderingar och de problematiska relationerna i familjen känns trovärdiga. Det jag inte tyckte var så bra var slutet. Det tog liksom bara slut, och trots att det hade hänt flera dramatiska saker så hade de inte lett till något. Jo, kanske något, men fortfarande har jag ingen aning om hur det ska gå. Men nu har jag fått reda på att det finns två andra böckr om Lelle. Den ena, "Erste Liebe", ska komma ut i höst och är en fortsättning på "Ich habe einfach Glück". Det finns också en en barnbok, "Lelle", som handlar om när Lelle och Cotsch var små. Intressant grepp. Jag måste läsa de böckerna också.