Quatre Sœurs – 1. Enid
efter en roman av Malika Ferdjoukh
Bearbetad och illustrerad av Cati Baur
Quatre Sœurs är en serie romaner för barn? ungdomar? av Malika Ferdjoukh. Men det jag fastnade för, när jag såg dem på instagram, var bilderna i Cati Baurs serieversioner. Se bara på färgerna på omslaget här. Det ledde till ett litet missöde när jag skulle beställa boken, för det finns även en utgåva av de vanliga romanerna där Cati Baur har tecknat omslagen och det var en sån jag fick hem. Till slut köpte jag serieboken under en resa till Paris, men det ska väl gå att få tag på dem utan att behöva åka till Frankrike. Bara man håller koll på att det verkligen är serieboken man har beställt, om det är den man vill ha. Det finns ju inte en chans att jag skulle klara av att läsa något annat på franska heller. Jag kan nätt och jämnt ta mig igenom en seriebok med stöd av bilderna och en ordbok i knät. Det verkar som om en engelsk översättning av serieböckerna är på gång, men jag tycker ju också att det är roligt med utmaningen att läsa på franska.
"Quatre Sœurs" betyder "fyra systrar", så naturligtvis handlar böckerna om ... fem systrar. Det är de fem systrarna Verdelaine, som efter att deras föräldrar dog i en bilolycka nu bor själva i familjens kråkslott vid Atlantkusten. Att serien heter "Fyra systrar" kanske är för att det bara är fyra av dem som får en egen bok. Den vuxna systern Charlie har ingen egen bok. Vi får följa alla fem i boken, men den här gången är det lite extra fokus på den nioåriga minstingen Enid.
Varje bok utspelar sig under varsin årstid, och i den här är det höst med allt vad det innebär av höststormar och att Charlie måste ta itu med att tända den opålitliga värmepannan. Förutom familjens två katter finns det två andra djur som Enid ser som sina husdjur. En ekorre och en fladdermus som bor i det döda sykomorträdet i trädgården. När trädet hotas av en storm bestämmer sig Enid dumdristigt för att gå ut mitt i natten och hjälpa djuren.
Jag tror att alla systrarna ser sina föräldrars spöken – ofta klädda i märkliga kläder – i huset, men nu får Enid också veta att det finns en mer officiell spökhistoria knuten till huset. Någon ska spöka efter en tragedi för hundra år sedan. Är det spöket som ligger bakom det skrämmande ljudet som hörs på nätterna? Hon och kompisen Gulliver bestämmer sig för att ta reda på det.
Sedan får man förstås läsa om alla syskonbråk och roliga händelser som utgör vardagen i Vill'Hervé, som huset heter. Jag tycker att det ska bli intressant att läsa bok nummer 3, den om mellansystern Bettina. I början finns det små faktarutor om de viktigaste personerna i boken, och Bettina beskrivs som en person man omväxlande älskar och hatar. Men här visas mest hennes dåliga sidor fram, hon är överhuvudtaget ganska outhärdlig, men vid ett tillfälle framstår hon nästan som en klassisk skurk när hon gör allt för att förstöra för en rival. Hur kommer hon vara när man ser saker ur hennes synvinkel? Nu ska vi ju förstås inte bortse från att jag inte förstår nyanserna i språket heller, och vi får också se henne ha dåligt samvete för vad hon har gjort. Men ändå.
