Herredjuret

Herredjuret
av Mattias Hagberg

På Naturhistoriska muséet i Göteborg finns det bland alla andra uppstoppade djur även en stor uppstoppad elefant. Det finns också en liten informationstavla om hur det kommer sig att de har den här elefanten i sin samling. Tydligen är jag inte den enda som har reagerat på hur man gick tillväga. Först åker en konservator till Afrika, ordnar en större expedition, letar upp ett riktigt ståtligt och vackert exemplar av elefant - och skjuter den. Sen stoppas den förstås upp enligt konstens alla regler. Det är något med detta som inte känns helt okej. När det gäller blåvalen som de också har så vet man ju att den strandade någonstans i Göteborgstrakten. Det är alltså ett djur som ändå var dött och som man passade på att ta tillvara. Men när det gäller elefanten har man verkligen gått in för att döda den. Det känns inte helt okej idag. Det lär inte vara så muséer får tag på nya uppstoppade djur idag heller.

"Herredjuret" stod på biografiavdelningen på biblioteket, och handlar i stort sett om den mästerlige konservatorn David Sjölander, som både sköt och stoppade upp elefanten. Han var känd för sina resor till exotiska platser, så det var inte bara för elefantens skull som han reste så långt. Men det handlar också om hur man ser på djur och natur, både på Sjölanders tid (han levde 1886-1954, elefanten sköts 1948) och nu. Vilken tid har egentligen det sjukaste sättet att förhålla sig till djur? Det finns också element i boken som måste vara till stor del fiktiva. Jag tyckte rätt bra om boken. Intressant också att den handlar om en naturvetare som var jämngammal (det skiljer bara två år på dem) med K. V. Ossian Dahlgren, botanikern och rasbiologen i "Farfar var rasbiolog" som jag läste för inte alls länge sedan.