Damen under isen
av Sarah Singleton
Härlig bok för de som vill ha sina ungdomsböcker orealistiska. Orealistiska som i övernaturliga alltså. Den påminner lite om en del andra böcker jag har läst, men det är bara bra böcker av författare som Maria Gripe, Neil Gaiman, Sylvia Cassedy och Jonathan Carroll så det är inget fel med det. Sedan tycker jag inte att "Damen under isen" är lika engagerande hela tiden men det är ingen större svacka och historien tar snart ny fart med något som jag inte riktigt hade förutsett.
Mercy är tolv år och när hon plötsligt tänker efter inser hon att hon har varit tolv år väldigt länge. Varenda dag, eller snarare natt, på herrgården Nya Seklet är den andra lik. Mercy och hennes lillasyster blir väckta i skymningen. De äter frukost och har lektioner för sin stränga guvernant. Promenerar i parken. De träffar ingen annan än varandra, guvernanten, den snällare kokerskan och någon enstaka gång sin far. Framåt morgonen går de till sängs. När något nytt inträffar är det som om Mercy vaknar ur en sorts dvala. Hon har en stark känsla av att det här livet har pågått alltför längre. varför blir varken hon eller systern äldre? Och varför är det alltid vinter? Och varför sover de på dagarna och är vakna på nätterna? Hon har en känsla av att en gång i tiden var de vakna på dagarna och årstiderna växlade. Och vad hände egentligen med deras mor. Både Mercy och systern har hela tiden antagit att hon är död, men varför kommer ingen av dem ihåg när hon dog? De kommer inte ens ihåg hur hon var och de tänker aldrig på henne. Ändå borde det bara ha varit omkring två år sedan hon dog, eller försvann.
Det finns en familjehemlighet någonstans i allt detta. Obs! Familjehemligheten är inte att de är vampyrer. Uppfriskande nog, får man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar