The Great Dinosaur Discoveries

The Great Dinosaur Discoveries
av Darren Naish

Det här var inte en bok man läser i en sittning direkt. Dels är den stor och väger mycket, dels är varje uppslag ett eget kapitel, eller kanske snarare en artikel. Ja, och så är den på engelska och inom ett område där jag inte är så bra på fackuttrycken. Clade. Phylogeny. Supratemporal fenestrae. Men det finns också många många bilder.

När jag var liten så var dinosaurier det bästa i världen. Jag läste böcker om dinosaurier och ordnade egna utställningar på mitt rum med plastdinosaurier och dinosaurier som jag hade gjort själv av modellera. Jag skrev små lappar med information om dem också. Mitt bästa exemplar var förstås min stora uppblåsbara Tyrannosaurus. Jag tror inte direkt att mina kompisar var lika intresserade. De kanske bara inte var lika nördiga. Jag slutade intressera mig för dinosaurier någon gång. Oklart när, men före Jurassic Park i alla fall.

Jag läste "Dinosauriejägarna" för några år sedan och var på en dinosaurieutställning för några år sedan, men jag tyckte inte riktigt att utställningen var så intressant som jag hade tänkt mig. Fast för några månader sedan kom jag att tänka på att det var konstigt att man inte alls intresserar sig för dinosaurier nu, när det var så intressant förr. Alltså beställde jag några dinosaurieböcker. Till exempel den här. Det är verkligen inte lätt att hitta dinosaurieböcker som inte är för barn, men jag tycker att jag lyckades ganska bra med mina inköp. Att BBC Knowledge började visa sina dokumentärer Walking With Dinosaurs, ... Monsters, ... Beasts och ... Cavemen om och om igen passade ju också väldigt bra.

De flesta böcker i ämnet som jag har läst tidigare har varit skrivna på 70-talet. Eftersom detta var på 80-talet var det inte helt vansinnigt då, men det är mycket ny information för mig här alltså! Numera gäller ju tumregeln att om det är äldre än fem år kan man inte lita på några fakta. Dinosaurieforskningen har gått så mycket framåt de senaste åren. "The Great Dinosaur Discoveries" är från 2009, så det är ju lugnt. Dessutom behandlar den ämnet på ett sätt som gör att den inte kommer att åldras på samma sätt som andra dinosaurieböcker. Den börjar på 1800-talet och berättar om vilka upptäckter som gjordes då och vilka slutsatser man drog baserat på dem. Till att börja med var det ju inte helt självklart att benen kom från stora ödlor som hade levt flera miljoner år tidigare.

Sedan går den framåt genom historien och behandlar hur forskarna har fått revidera sina uppfattningar när nya fynd har gjorts. Att man gör så mycket framsteg just nu beror på att man har fått tillgång till ny teknik. Förr fick man göra en avvägning om man till exempel skulle såga isär en skalle för att se hur den var uppbyggd eller om fyndet var för värdefullt för att vandaliseras på det sättet. Numera är det bara att 3D-scanna.

Jag hade gärna läst lite mer om människorna runt omkring och mer om hur allmänheten har sett på teorierna om dinosaurier. Fast det är ganska mycket om det redan, och man kan dessutom läsa redan nämnda "Dinosauriejägarna". Men att nämna de så kallade "Dinosaur Wars" och så inte skriva så mycket mer om det ... Vad är det för sätt?

Roligast i hela boken är att den RUMÄNSKA dinosaurien Zalmoxes avbildas med svart-vit hud och röda ögon. Man kan ju välja vilken färg man vill eftersom man inte vet vilka färger de hade.

Just det, man måste bildgoogla "dracorex skull". Gör det nu! Och beundra även dess fullständiga artnamn - Dracorex Hogwartsia. Om det nu är en egen art. Det finns teorier om att det i själva verket är ett inte fullvuxet exemplar av en annan art. Tråkigt i så fall.