Fire and Hemlock

Fire and Hemlock
av Diana Wynne Jones

Neil Gaiman brukar ofta nämna Diana Wynne Jones böcker, så jag tänkte att då måste de ju vara bra. Från annat håll hade jag hört att just den här boken skulle vara bra, så när den dök upp på bokauktionen på Shadowcon (sf-festival i Oslo som för övrigt inte riktigt var något för mig, men bokauktionen var lite kul i alla fall) köpte jag den för 25 spänn. Det var en god affär, för boken är ju superbra! :)

Jag trodde att Diana Wynne Jones skrev barnböcker, men åtminstone den här tycks vara riktad mot lite äldre läsare.

Polly är nitton år och hennes liv har varit väldigt vanligt. Inga ovanliga händelser alls, bara sånt som alla råkar ut för. Så läser hon en bok som hon är säker på att hon har läst tidigare, fast så var den inte likadan. Det får henne att börja fundera över minnen och plötsligt minns hon en barndomsvän, Nina, och den där gången för nio år sedan när de klädde ut sig till översteprästinnor på Halloween och Polly råkade hamna mitt i ett begravningssällskap i det fina Hunsdon House. Hur kunde hon ha glömt det? Det ena minnet leder till det andra. Det var ju då hon träffade Thomas Lynne, den snälle man som räddade henne från den pinsamma och trista situationen i huset och lekte låtsaslekar med henne. Han höll kontakten och de utvecklade sin påhittade värld under flera år. Men nu har hon inte ens tänkt på honom på många år, trots att han var hennes vän och en fast punkt när hennes föräldrar uppförde sig dumt. Det är som om Polly har två uppsättningar minnen mellan tio- och 14-15-årsåldern. Dels av den verkliga världen, och dels av underliga händelser som verkar ha utplånats ur hennes minne. Och de senare leder fram till något hemskt hon har gjort men inte kan minnas, och till en fara som hotar hennes bortglömde vän...

Kan nämna att handlingen är (åtminstone löst) baserad på berättelserna om Tam Lin (hmm, ganska likt Tom Lynne) och Thomas the Rhymer, om de är bekanta. Man måste inte känna till dem, för de förklaras i boken. Om du har läst Sagan om Isfolket känner du åtminstone till namnet Tamlin... :)

Verkligen en spännande och välkonstruerad handling. Samspelet mellan Polly och Thomas Lynne är mycket väl beskrivet, och det är resten också. Slutet var lite krångligt och oklart dock. Jag har läst det två gånger och jag fattar ändå inte riktigt vad som hände. Men det är också där som boken lämnar verkligheten och tar ett rejält kliv in i magin. Tidigare har verklighet och magi hela tiden funnits sida vid sida, i Pollys vanliga minnen och de hon hittills glömt bort. Så det oklara slutet passar ändå ganska bra. Det kanske inte är meningen att läsaren ska förstå.

En kul grej är förresten att Thomas Lynne ofta ger Polly böcker i present. Känns som om jag måste söka igenom hela boken efter titlarna, för det var många som lät väldigt lockande. :)