En smakebit på søndag (Arra)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Söndag, och jag ska nog mest ta det lugnt och läsa. Men jag funderar på att ta en liten tur till biblioteket också.

Äntligen har jag börjat läsa de av Maria Turtschaninoffs böcker som utspelar sig i hennes egen värld. Alltså, jag har läst "Underfors" tidigare, men den utspelar sig ju i det verkliga Helsingfors även om det också finns en dold värld i boken. Men hon har också skrivit fyra romaner som utspelar sig i en helt påhittad värld. Som jag förstår det utspelar de sig på olika platser, i olika kulturer rent av, och kanske också i olika tider (det vet jag inte), men de existerar i samma värld. Det är fantasy, men åtminstone i den boken jag läser nu är det ganska lite magi.

Den tredje av de här böckerna (de är väl alla fristående), "Maresi", såg jag förresten i nästan varenda bokhandel när jag var i London.

Huvudpersonen Arra är det åttonde barnet i en familj som verkligen inte har råd med åtta barn. Trots brist på mat, kärlek och uppmärksamhet överlever hon, men hon är inte riktigt som de äldre syskonen.
(Är du norsk så kanske jag ska förklara att by = landsby och tös = flicka, och inget annat.)

Hennes far satt tillbakalutad med ryggen mot den obehandlade stockväggen och sög på sin spruckna pipa. Röken från tobak, odlad av en gubbe i byn, hängde tung kring hans huvud. Han betraktade Arra en stund och vände sig sedan mot Joala.
"Har mor märkt att flickan är väldigt tyst."
"Det är väl för väl i det här huset", svarade Joala.
"Vad jag menar är", fortsatte Urd och drog ett djupt bloss på pipan som för att stärka sig, "har mor någonsin hört tösen säga ett ord?"
Joala stirrade en stund på honom och sedan på Arra, som kände hur moderns blick vilade på henne, kritisk och dömande. Blicken från modern som hon drömt om och längtat efter. Arra vände bort ansiktet och försökte göra sig liten och osynlig.
"Du har visst rätt, far." Klangen i moderns röst gjorde ont i Arras öron. Hon slank ner under bordet. Joala suckade.
"Ja, det fattades bara. En ofärding. Ingenting alls där uppe. Henne kommer vi då aldrig att ha någon nytta av."
(Maria Turtschaninoff, "Arra", s. 21-22)

Nu är det höst och jag räknar mina böcker

Ny månad. Höst! Jag gillar hösten, åtminstone så här i början.

Dags att räkna sina olästa böcker. Så här efter bokmässan. Och efter en loppisrunda. 1809. Jag får ta och läsa lite alltså.

Det är också dags att se vilken bok som lottas fram och som ska läsas den här månaden. Förra månadens bok är läst, men inte den från föregående månad. En som var ännu tidigare har jag lagt undan. Jag ville nog inte läsa den i alla fall. Men den är borta ur min SUB åtminstone.

Den här månaden blir det nummer 46, "The Cupid Effect" av Dorothy Koomson. Den ser väl mysig ut? Jag tror att den kommer att bli läst.

Rivers of London

Rivers of London
av Ben Aaronovitch

Peter Grant är polisaspirant (-assistent? jag förstår mig inte riktigt på graderna men min kompis har en liten guide för deckarläsare) vid Londonpolisen. Hans kompis Lesley anses lovande och ska få börja vid mordroteln, och Peter är inte så lite avundsjuk. Själv är han ganska disträ och har fått veta att han skulle passa för en administrativ syssla. Inte direkt vad han har drömt om.

Det är tills han vaktar en brottsplats och ett spöke kommer och avger vittnesmål om det spektakulära mord som just har begåtts. Plötsligt är Peter värvad till en rotel han inte ens visste fanns – kanske för att den hittills bara bestått av en person. Det här är den rotel som löser fallen där magi är inblandat. Och den här nya mordvågen har helt klart magiska inslag.

Fantastisk blandning av deckare och fantasy. Det är en rolig bok, full av populärkulturella referenser, samtidigt som mordhistorien är riktigt obehaglig. Perfekt Londonläsning också! Fast jag hann inte läsa så mycket medan jag faktiskt var i London, lite irriterande sedan när saker hände på en gata i närheten av mitt hotell. Jag kunde ju gått dit och tittat på området!

Årets bokmässeinlägg

Jag är inte en sån där som har seminariekort, eller minglar, eller träffar andra bokbloggare ... eller ens kollar programmet i förväg – men bokmässan är ändå ett måste varje år! I år var det min sjuttonde och min systers femtonde mässa. Hur många gånger kommer vi se Jan Guillou i år? Var är Björn Hellberg utplacerad? Kommer en av våra bokpåsar gå sönder i en gångstråkskorsning igen? Kommer vi vinna nåt i Amnestys boklotteri?

Vi gick runt och tittade och ibland hade vi ändå kommit ihåg att markera nåt som skulle hända.

Elisabeth Östnäs bokserie och Turid ska vara mycket bra och jag blev nyfiken på Charlotte Cederlunds bok också.

Finbesöket Kim Thúy. Måste genast läsa allt av henne!

På söndagen får man gå på seminarierna bara man löser inträde. Då säger både jag och min syster att nästa år, DÅ ska vi ha seminariekort och gå alla dagarna. Sen när vi har kommit hem kollar vi priset och tänker att kanske inte ändå. Men alltså, nån gång måste vi!

Inte mina inköp! Faktiskt! Fast antalet stämmer kanske ändå ...

Emma – ett fragment

Emma – ett fragment
av Charlotte Brontë

Det här är egentligen inte en novell, utan just ett fragment. Två kapitel ur en roman som aldrig slutfördes. Charlotte Brontë dog.

På en liten flickskola, verkligen liten, det är bara en fyra-fem elever tror jag, har lärarinnorna en speciell favorit. De blev mycket imponerade av mr Fitzgibbon när han var där och självklart ska hans dotter få alla möjliga privilegier, även om hon inte är så förtjust själv och det gör att de andra flickorna tycker illa om henne. För att vara helt ärlig är lärarinnorna inte så förtjusta i flickan, men hon är ju så rik och fin. Fast ...

... sedan tar det bara slut. Argh! Jag är så besviken på att jag aldrig kommer få veta hur det gick – kanske var planen att det som i Jane Eyre skulle vara några barndomskapitel och sedan skulle vi förflytta oss flera år framåt? Men jag är ändå glad att jag fick tillfälle att läsa det här fragmentet. Jag kände inte ens till att det fanns och dessutom var utgivet.

Lycksalighet

Lycksalighet
av Katherine Mansfield

Bertha Young förbereder en liten bjudning och den här dagen känner hon sig så överväldigande lycklig.

Jag har läst novellen tidigare, men Katherine Mansfield skriver så bra att jag gärna läser om.

Lappin och Lapinova

Lappin och Lapinova
av Virginia Woolf

Jag är ganska säker på att det här är det första jag läser av Virgina Woolf. Jag har aldrig riktigt vågat mig på romanerna eller någonting annat. jag tänker mig att det ska vara hemskt svårläst. Men den här novellen var inte så farlig i alla fall.

Rosalind och Ernest är nygifta på den tiden då nygifta par kanske inte kände varandra särskilt väl egentligen. Deras räddning när det känns alldeles för konstigt blir en ständigt pågående berättelse där de är en kanin och en hare i en sagoskog. Men vad händer sedan, när en av dem tröttnar fortare än den andra?

En smakebit på søndag (Flambards)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Förra söndagen var jag bortrest, men nu är det en helt vanlig söndag igen. Jag har just börjat på den bok som jag lottade fram att jag skulle läsa den här månaden. Första delen i en serie som väl nästan är en klassiker i hästboks- eller flickboksgenren.

Den föräldralösa tolvåringen Christina har just kommit till sin farbrors sjabbiga gods Flambards. Hon anlände mitt i kaoset när yngste sonen i huset just hade råkat ut för en ridolycka under en rävjakt, och nu lite senare träffar hon honom för första gången. Han har just förvånat henne med att säga att han inte är ledsen över sina brutna ben.

- Är du inte ledsen? Hon kunde inte förstå hur han inte kunde vara annat än ledsen, när han skulle ligga stilla på rygg i månader med bara en eldhund till sällskap.
- Ingen mer jakt, sa han. Och Far kan ju inte ta sig uppför trapporna.
Med ens förstod Christina. Hon sympatiserade helt med de känslor, som uttryckts så tydligt i de två meningarna. Hon log varmt.
- Ja, jag förstår, sa hon. Hon satt tyst en stund. - Tycker du inte om att jaga? Jag trodde ...
- Du trodde att alla Russells älskade jakt? I alla fall inte den här. Att det här hände känns som vår i november, vad mig anbelangar.
Christina funderade och sa: - Jakten slutar på våren, inte sant?
- Visst. Min favoritårstid.
(K. M. Peyton, "Flambards", s. 38)

Horatio Sparkins

Horatio Sparkins
av Charles Dickens

Familjen Malderton har kommit upp sig här i världen och de vill att alla ska vara medvetna om deras ställning, men inte den biten att de var enklare förr förstås. Äldsta dottern har man tyvärr inte lyckats få bortgift än, hon börjar redan bli lite för gammal. Men på sista tiden har en viss Horatio Sparkins gjort sig känd i sällskapslivet. Han hade väl varit perfekt för Teresa Malderton?

Rolig liten historia. Jag funderade på vad den här novellen påminde mig om, något som jag läst eller sett ganska nyligen. Det måste ju vara vissa personer i TV-serieversionen av "Little Dorrit" förstås! Måste vara dickensiskt.

Boktokar i England

För en vecka sedan åkte min syster och jag till London. Eftersom vi båda är ganska nördiga gjorde vi en hel del bokrelaterade saker. Gick i bokhandlar förstås och fick tunga resväskor på hemvägen. Man kan ju beställa allt på nätet men det har inte riktigt samma tjusning.

Titta, barnavdelningen på Waterstones Piccadilly!

Det blir ju lite orättvist, för det är ju den första bokhandeln man gillar bäst. När man fortfarande orkar gå runt i timmar. Det är massor av våningar så man kan verkligen gå runt i timmar. (Ja, fik och toa finns om man blir långvarig.)

Så bokhandeln ett par hus bort, ståtliga Hatchards, orkade vi inte alls med på samma sätt. Fast man hade kunnat gå runt där ett bra tag också. Se så fint!

Daunt Books är bokhandeln för resenärer. Eller för såna som jag, som reser genom böcker. Sorteringen är geografisk. Men jag hittade ändå inga nya länder till mitt projekt. Inte för att det hindrade mig från att handla förstås.

Foyles är också riktigt stort, många våningar. Men här hade vi så ont i fötter (jag) och axlar (min syster) att vi inte förmådde uppskatta utbudet så som det förtjänade.

Och inplanerade Forbidden Planet fick stryka på foten den här gången. Synd, men vi har våra fysiska, mentala och ekonomiska begränsningar. Men London kommer man ju åka till fler gånger. Det finns mer jag vill se.

Nu ska ni inte tro att vi var inne i fyra affärer och sedan inte orkade mer. Det finns ju också andra affärer som säljer andra saker. Jomen faktiskt. Och vi köpte lite böcker i en Oxfambutik och i seriebutiken Gosh! också.

Och så var vi i Salisbury och tittade på Stonehenge. Bokrelaterat – jag var intresserad av att se det i verkligheten efter att ha läst om det när jag var sex.

Och vi var på British Library och tittade på deras Treasures, med allt från ett exemplar av Magna Carta till Beatlestexter. För detta läste jag om när jag var trettiosex. (Fick också sett en utställning om punk när vi ändå var där.)

Och även om det handlar om filmerna så är det ganska bokrelaterat att gå och titta Warner Bros Studio Tour – The Making of Harry Potter. Detta var ju också lite syftet med och höjdpunkten på resan. Låt mig avsluta med en passande bild från Diagon Alley.

Sol

Sol
av D. H. Lawrence

Jag har inte bloggat på en vecka p.g.a. har varit i England. Mer om det senare. Nu om reselektyren. Jag hade så klart med mig Novellix brittiska klassiker. :)

Först ut blev "Sol" av D. H. Lawrence. Ärligt talat för att jag hade lägst förväntningar på den. Jag fastnade aldrig för "Lady Chatterley's älskare". "Sol" har ett lite liknande tema, det här med att man inte blir riktigt tillfreds i civilisation och med moderna maskiner, medan naturen gör en frisk, balanserad och naturlig. Här om en kvinna som har ordinerats sol av sin läkare och som därför reser med sin lille son till Medelhavet. Helt okej, men jag blev inte så förtjust nu heller.

En mörkare himmel

Den här boken var jag inte förtjust i. Man kan ändå läsa lite om vad jag tyckte om "En mörkare himmel" i min Jorden runt-blogg.

Tuschritningen och tre andra historietter

Tuschritningen och tre andra historietter
av Hjalmar Söderberg

Jag är nu fullt övertygad om att jag måste läsa mycket mer av Hjalmar Söderberg.

En smakebit på søndag (En mörkare himmel)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Söndag igen och dags att dela med sig av en smakbit. Den här veckan blir det från en deckare. Den känns verkligen som typisk skandinavisk deckare. Jag hade nog inte brytt mig om att läsa den om inte miljön hade gjort att den passar in i mitt Jorden runt-projekt.

Norska sjömanskyrkan var i själva verket en ganska anspråkslös byggnad, men läget på höjden med en strålande utsikt över havet var tveklöst det bästa i hela Arguineguín. Kyrkan fyllde en viktig funktion, inte bara för religiösa aktiviteter. Den var i nästan lika hög grad en social instans, en samlingspunkt för alla de norrmän som bodde inte bara i Arguineguín utan på hela södra Gran Canaria. Och det märktes särskilt väl nu, efter det uppmärksammade mordet som begåtts alldeles utanför entrén.
(Mari Jungstedt och Ruben Eliassen, "En mörkare himmel", s. 73)

White rabbits!

*räknar olästa böcker* 1796. Se där ja.

*drar lott* Nummer 17. Den bok som ska läsas den här månaden är "Flambards" av K. M. Peyton. Alltså, det borde jag ju klara av. Har annars två månadsböcker som fortfarande är olästa.

Titeln på inlägget beror på att jag läste den här artikeln idag. Hade aldrig hört talas om detta!

Men jag är ju inte klar!

Imorgon är sista "riktiga" dagen för sommarens bokbingo. Jag har inte hunnit med hela min bricka. Jag har ju inte ens fått en bingorad! D:

Självklart fortsätter jag.

Så här ser brickan ut nu. De senaste är markerade i blått.

Historical fiction: "Börta Tvåstyvra" av Astrid Pettersson, utspelar sig på 1700-talet.

With a child on the cover: "Rum 213" av Ingelin Angerborn. Spooky.

Free square: "Harry Potter and the Cursed Child" av J.K. Rowling m.fl. fick den stora äran.

Young adult novel: "We Were Liars" av E. Lockhart. Fängslande läsning.

Reread a favorite book: "Fungus the Bogeyman" av Raymond Briggs. Alltid äckligt/trevligt.

Tango in Madeira

Jag har skrivit lite om "Tango in Madeira" av Jim Williams i min Jorden runt-blogg. Mord, vin och tango.

Fungus the Bogeyman

Fungus the Bogeyman
av Raymond Briggs

Jag fick plötsligt lust att läsa om "Fungus the Bogeyman", så det gjorde jag. Det passade också in på den bokbingoruta där man ska läsa om en gammal favorit. Och det här var en bok som jag tyckte var väldigt spännande när jag läste den första gången som barn och som jag tänkte på ibland senare. Men det var en "förlorad" bok. Den var lånad och vem kom ihåg sånt som titlar och författare när man var liten? Men för några år sedan kom jag den på spåren. Mycket nöjd med detta. (Och sedan dess har jag också hittat den andra boken jag skriver om i det inlägget, "Spökhuset" av Zilpha Keatley Snyder.)

Jag skrev ganska uttömmande om "Fungus the Bogeyman" vid förra läsningen, så jag hänvisar till den texten helt enkelt.

En smakebit på søndag (Kriget har inget kvinnligt ansikte)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Höst och rutiner! Jag gillar i och för sig när saker och ting inte är tillbaka till det vanliga, men smakebiten är ju åtminstone en trevlig rutin. Tydligen var den tillbaka redan förra söndagen, men det missade jag.

Snart drar också min läsecirkel igång efter sommarens uppehåll så jag läser just nu i boken som vi skulle ha läst över sommaren. Jag tror inte riktigt att jag kommer hinna klart, men det gör kanske inte så mycket med den här sortens bok. Det är "Kriget har inget kvinnligt ansikte" av Svetlana Aleksijevitj och den är uppbyggd av intervjuer hon har gjort med mängder av kvinnor som var soldater i andra världskriget. Deras personliga upplevelser, snarare än datum och erövringar. Det som man inte skulle tala om och som det inte skrevs böcker om trots att det skrevs så många böcker om kriget.

Boken gavs ut första gången 1984 i Sovjetunionen och var då censurerad. Den här översättningen är efter en omarbetad utgåva från 2004. Min smakbit kommer från ett kapitel med stycken som Aleksijevitj själv strök i första utgåvan. Jag tänkte att jag tar något som inte är så blodigt.

"Jag gick med armén ända till Berlin ...
Jag återvände till min hemby med två förtjänstordnar och flera medaljer. Jag var där i tre dagar, men den fjärde dagen väckte mamma mig och sa: 'Flicka lilla, jag har packat ett knyte åt dig. Ge dig iväg ... Ge dig iväg ... Du har två yngre systrar att tänka på. Vem kommer att vilja gifta sig med dem? Alla vet ju att du var vid fronten i fyra år, tillsammans med män ...'
Lämna mig i fred! Gör som alla andra: Skriv om mina ordnar och medaljer ..."
(Svetlana Aleksijevitj, "Kriget har ingen kvinnligt ansikte", s. 42)

Detektiv Conan Band 74

Detektiv Conan Band 74
av Gosho Aoyama

Alla delar i den här serien är ganska lika varandra. Det är deckargåta efter deckargåta, oftast gäller det allvarliga saker som mord, ibland är det mer lättsamma mysterier. Men de är alltid bra och kluriga. Jag kommer säkert fortsätta läsa tills serien tar slut. Om serien tar slut.

American Hotel

American Hotel
av Sara Stridsberg

Ett triangeldrama i en miljö som får mig att tänka på Stridsbergs roman "Drömfakulteten" (som jag tyckte var fantastisk). Det här med USA, konst, hotell ... Misär och desperation.

We Were Liars

We Were Liars
av E. Lockhart

Jag hann med att läsa en del böcker under semestern (fast så många som man har tänkt honner man aldrig) och flera av dem var ju bra och så, men jag tyckte inte att det var några som var fantastiska. Fast närmast kommer ändå "We Were Liars".

Cady tillhör en fin släkt från New England, där alla är långa, blonda och lyckade. Jag tänker genast på morföräldrarna i Gilmore Girls, den sortens värld. Men om vi håller oss till "We Were Liars" och Cady så äger hennes morföräldrar en egen ö utanför Martha's Vineyard. Det finns personal ... Flott värre! Det finns fyra villor på ön, morföräldrarnas egen och så en åt var och en av de tre döttrarna och deras familjer. Fast alla döttrarna är skilda, så sedan flera år tillbaka är det bara de och barnen. De tillbringar varje sommar på Beechwood Island.

Cady är det äldsta barnbarnet, men Johnny och Mirren är födda samma år. De tre och Gat – som följde med som lekkamrat åt Johnny när de var åtta och som sedan har följt med varje år. På sommaren är de fyra oskiljaktiga. (Det finns yngre syskon också, men de får väl leka med varandra bäst de vill.) För två år sedan, när de var femton, höll det nästan på att bli något mellan Cady och Gat. Men sedan råkade Cady ut för olyckan. Hon minns inte vad som hände, man hittade henne i vattnet och hon hade slagit i huvudet. Hon plågas numera av fruktansvärda migränanfall. Förra sommaren var den första någonsin som hon inte var på Beechwood Island alls. Men i år är hon tillbaka och ska träffa gänget igen. Hon har längtat så mycket. Men det är inte som det var förr på ön. Hon får liksom inte samma känsla som tidigare somrar. Saker har förändrats medan hon var borta.

Bra bok. Kanske att beskrivningen av de andra på ön känns lite distanserad, särskilt av mostrarna och småkusinerna, men vi ser dem ju genom Cady och hon är nog lite distanserad själv. Jag gillar att det egentligen inte händer så mycket, men att det ändå byggs upp en spänning i berättelsen. Jag kan tänka mig att det här är en bok som jag kommer läsa om så småningom.

Och så blev det ett kryss på bokbingobrickan – "Young adult novel".

The Tenth Gift

Jag har skrivit lite om "The Tenth Gift" av Jane Johnson i Jorden runt-bloggen. En äventyrshistoria om broderi och pirater som utspelar sig i Cornwall och Marocko.

Harry Potter and the Cursed Child

Harry Potter and the Cursed Child
av J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne

... fast jag tror att den bara är skriven av Jack Thorne och att alla tre har jobbat med idén eller nåt.

Det har gått ett antal år sedan den sista boken om Harry Potter. Han och Ginny är gifta och har tre barn som går på Hogwarts. James och Lily är ganska enkla att ha att göra med, men mellanbarnet Albus och Harry förstår sig inte alls på varandra. Albus känner att han måste vara en besvikelse. Han borde ha trivts på Hogwarts och haft en massa kompisar och hittat på en massa roliga saker med dem. Han borde ha tillhört elevhemmet Gryffindor ...

Fast nu bestämmer han sig för en gång att han ska göra något heroiskt, något i stil med vad hans pappa gjorde på sin tid. och han drar med sig bästa – enda – kompis Scorpius Malfoy (bara en sån sak!).

Jag hade tyckt bättre om den här berättelsen som bok. Det blir inte samma sak att läsa en pjäs. Jag förstår inte riktigt varför den här skulle göra sig så bra på teatern heller, blir det inte svårt med alla scenbyten som ska vara i helt nya miljöer ideligen. Men de som faktiskt har sett pjäsen verkar positiva. Man får väl vara glad att manuset ändå kommer ut som bok så att man får historien. Hade det inte varit kul om det blev film av den så småningom? Jag tror ju inte att jag kommer att se den på teater, men den är ju skriven för att ses.

Den onda dagen

Den onda dagen
av Margit Sandemo

Ja, vad ska man säga? Slutstriden pågår. Isfolkets utvalda försöker ta sig till Isfolkets övergivna dal, men Tengel den Onde angriper dem med hjälp av diverse onda varelser som han har samlat på sig genom åren. Det här är inte den roligaste delen av serien, men det går fort att läsa och det är klart att jag ska läsa till slutet nu när det var så länge sedan sist! Vid tidigare omläsningar har jag ibland hoppat över de sista böckerna.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll 
42. Lugnet före stormen 
43. En glimt av ömhet

Porträttet

Porträttet
av Hjalmar Söderberg

Ännu en fin novell, men den här fastnade jag personligen inte lika mycket för som för "Blom" och "Aprilviolerna". Den kanske handlar om en situation som är lite svårare att leva sig in i idag?

Älven

Älven
av Anna-Karin Palm

Det var en helt vanlig dag, men plötsligt har något hänt som inte bara ändrar den här dagen utan allt. Den här novellen tyckte jag rätt bra om.

Rum 213

Rum 213
av Ingelin Angerborn

Elvira åker på kollo och allt är väldigt mystiskt. Hon blir snabbt kompis med de två tjejerna som hon delar rum med, men när saker försvinner börjar de misstänka varandra. Känns som perfekt sommarlovsläsning, lite lagom kusligt och spännande sådär. (Vad menar du med att jag inte har sommarlov?)

Nyligen har det kommit ut en bok till om Elvira, "Sal 305". Jag tror nästan jag ska läsa den också.

Den här boken gav förresten ett kryss till i mitt bokbingo – "with a child on the cover".

Börta Tvåstyvra

Börta Tvåstyvra
av Astrid Pettersson

Jag borde nog inte ha låtit det gå så lång tid mellan att jag läste "Ingri Vallpiga" och den här boken, för den börjar precis när den förra slutar. Och jag kommer inte ihåg slutet. Fast det ser inte bra ut för Ingri just nu, och ännu värre ska det bli redan i första kapitlet. Folk i byn försökte få henne dömd till döden, den här eländiga byn där kvinnorna nästan måste gömma undan säd för att det inte ska bli brännvin av alltihop. Det här är inte det mysiga 1700-talet som det kan vara i böcker och på film ibland. Men en klockren "historical novel" till bokbingot.

Den här gången handlar det mest om Börta, sockenhoran. Tillnamnet Tvåstyvra har hon för att det är det hon kostar. Hon har också tiggarpass i sju kyrksocknar. Det är något fel på hennes armar, men det är inte många som vet exakt hur för hon visar sig aldrig utan att vara insvept i en stor sjal. Ingri var så rädd för henne för att hon såg hemsk ut och sa hemska saker när hon var full, och Börta är nästan alltid full. Och eftersom hon inte har något anseende att förlora så kan hon säga precis vad som helst.

Ändå har Ingri fått veta att om hon råkar riktigt illa ut, då kan hon vända sig till Börta. För hon är inte elak och hon har kontakter lite här och var. Och frågan är om hon verkligen är full så ofta som det verkar. Är det inte bara som hon låtsas, för att ingen ska ana oråd när hon försöker genomföra en plan. Och hon har planer, på hur hon ska gå tillväga för att det ska ordna upp sig för Ingri, och för bondpojken som är kär i Ingri och för den gamla döve drängen Mattias. Hon går runt i sina sju socknar och ställer frågor och sprider rykten, allt för att genomföra sin plan.

Jag tyckte att det var intressantare att läsa om Börta än om Ingri i förra boken. Hon är ganska speciell och inte så lätt att förstå sig på. Roligt också att läsa något som är nåtsånär lokalt, det utspelar sig någonstans runt Kungsbacka.

Yotsuba&! 13

Yotsuba&! 13
av Kiyohiko Azuma

Det var så länge sedan jag läste de första böckerna i serien att jag inte minns dem så väl, men jag har för mig att Yutsuba beskrevs som väldigt konstig då. Det är hon inte nu, nu är hon som ett helt vanligt barn i 4-5-årsåldern. Alltså ändå ganska konstig. Jag vet inte om barn skulle känna igen sig själva i Yotsuba – serien är riktad till vuxna läsare – men vuxna känner absolut igen barn i Yotsuba.

I den här delen kommer bl.a. Yotsubas farmor på besök och Yotsuba går till sandlådan med granntjejen Fuuka.