I Skymningslandet
av Astrid Lindgren
Ytterligare två noveller av Astrid Lindgren, men den här gången två som jag är ganska säker på att jag har läst tidigare. Inte för att de inte är bra, men det var ju roligare med de som jag inte redan hade läst.
"Prinsessan som inte ville leka" handlar om prinsessan Lise-Lotta som har de finaste leksaker man kan tänka sig, men som bara tycker att det känns fånigt att leka med dem hur mycket drottningen och hovdamerna än försöker få henne att leka. Några andra kungabarn än Lise-Lotta finns inte på slottet, och drottningen tror inte att prinsessor kan leka med vanliga barn. Om man tar bort det väldigt sagoaktiga (som att hon är prinsessa) så kan man tänka sig att sånt här har hänt. Kanske speciellt förr när det var större skillnad på folk och folk.
"I Skymningslandet" handlar om Göran, som har tillbringat ett helt år i sin säng utan att kunna gå. Först var det ganska tråkigt, men det var innan Herr Liljonkvast dök upp och visade honom Skymningslandet. Det ser ut precis som Stockholm, fast djuren på Skansen går lösa och kan prata och Göran kan köra spårvagn eller vad som helst som han vill. Det är lite samma låtsaskompistema som "Karlsson på Taket" och "Nils Karlsson-Pyssling", men jag tycker att den här är mer vemodig. "Mio, min Mio" och "Bröderna Lejonhjärta" lär väl förresten också bara utspela sig i huvudpersonens fantasi, det har jag hört. I "Sunnanäng" är det definitivt så. Vänta, innebär detta att "Pippi Långstrump" egentligen är en låtsaslek som Tommy och Annika håller på med? Deppigt.
Förresten, historien i "I Skymningslandet" påminner lite om en bok som fanns på min skola när jag var liten och som min syster hade väldiga besvär att hitta titeln på nyligen. Och så visste jag den hela tiden. :) "Mibramin" av Eva Asmussen. Den handlar om en rullstolsburen pojke som med hjälp av älvan Mibramin kan uppleva hur det är att vara andra människor, allt från när pappa kör buss från hur skolans värsta mobbare har det hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar