av Maria Hamberg
Den här romanen läste vi i min bokcirkel. Typisk sån bok som jag aldrig hade valt själv p.g.a. har aldrig hört talas om den. Och så var den faktiskt ganska intressant. Den utspelar sig på en bilfabrik och det är inte en miljö jag har läst mycket om. Det närmaste verkstadsjobb jag har kommit i verkligheten är att jag har städat på såna ställen (dock ej på bilfabrik). "Drömfabriken" är en plats där tempot är högt och man inte värderar den enskilde arbetaren särskilt högt. Vad gör det att folk blir fortare utslitna när arbetet effektiviseras?
(Det är synd förresten att det är sådana saker som är problemet med så många jobb. Som när jag städade och det tog ett år efter att jag hade slutat innan värken i handlederna släppte. Och att det var dåliga anställningsvillkor, eländiga arbetstider och att jag fick jättelåg lön. Annars hade det ju inte varit något fel på det jobbet.)
Man får följa ett par personer på fabriken närmare och se hur de hamnade där och hur de har det utanför arbetet. Många hade bara tänkt jobba där ett litet tag, men så blir man kvar. Det kanske blev sämre tider och så kändes det riskabelt att säga upp sig från ett fast jobb. Drömmarna i titeln är det arbetarna som står för. Man vill kanske resa, kunna flytta till en bättre lägenhet, hitta ett bättre jobb eller åtminstone slippa arbetsuppgiften man får värk av. Och deras drömmar i alla ära, men jag tror nog att det är deras arbetsplats som jag kommer att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar