Solaris

Solaris
av Stanislaw Lem

Förra månadens läsecirkelsbok, som jag inte hann läsa ut i tid. Inte för att det var en dålig bok eller ens för att den var svårläst, utan det var bara dålig framförhållning.

Jag hade kanske en liten aning om att det finns en film som heter Solaris, men romanen av Stanislaw Lem kände jag inte till. Inte vad filmen handlar om heller, för den delen.

Det hela utspelar sig på en något nedgången rymdstation som svävar över planeten Solaris yta. Hit kommer psykologen Kris Kelvin, och upptäcker genast att något inte står rätt till. I omkring hundra år har människor utforskat Solaris, den enda planet förutom Jorden som man vet innehåller något slags liv. Solaris har en enda invånare, en jättelik organism som täcker hela planeten som ett hav. I alla år har man försökt förstå dess beskaffenhet och framför allt att ta kontakt. Havet svarar inte. Men nu har något nytt kommit in i bilden. Kelvin vet inte exakt vad, men hittills verkar det bara ha fört med sig fasa och ångest för de få män som fortfarande bemannar rymdstationen.

Jag läser väldigt lite science fiction, känner mest till genren från film, men de få böcker jag har läst har ju varit ganska så bra. Det kan ju bero på att om den enda sci-fi-bok man nånsin läser är "Jag, robot" så ÄR den ju bra. "Solaris" är också bra. Ofta så är ju idén om rymdvarelser att de är typ som människor, fast kanske gröna och med en eller annan tentakel, eller grå med stora huvuden. Här är det i stället något som inte kan jämföras med något på Jorden, och allt människorna vill är att försöka jämföra den med något på Jorden.

Flera i läsecirkeln hade förresten tänkt på att här är det framtid och avancerad teknologi (man reser ju enkelt i rymden), men när Kelvin ska göra efterforskningar i gamla böcker så går han till rymdstationens bibliotek, som är fullt av gamla dammiga luntor. Som man alltså har varit tvungen att släpa med sig ut i rymden! "Solaris" är från 1961. Rymdfärder och robotar var tydligen tänkbart, medan "att läsa på skärm" inte alls var aktuellt än. Det tyckte vi var lite kul. Och trevligt förstås. Vi gillar böcker.