Den här helgen läser jag boken som vi har valt i läsecirkeln den här månaden. Jag har hört mycket bra om Nina Bouraoui, men det här är den första av hennes böcker som jag läser. Den handlar om en man, som hittills framstår som både tråkig och osympatisk (men boken är inte tråkig, tycker jag). Här har hans mamma just ringt och berättat att hans pappa är död.
Han hade lyssnat, lugnat och lovat henne att komma så snabbt han kunde. Han hade klivit ur sängen direkt, duschat och sedan hade han packat väskan med en kostym till begravningen och två ombyten som passade bättre att ha på sig under de dagar som han skulle tillbringa i Saint-Servan för att ta hand om formaliteterna. Han hade suttit och väntat på att natten skulle ta slut ute på balkongen, fast det var kallt; gryningen var gul över Vitry och han var den ende som tog vara på tystnaden där, ett privilegium som han fann ett visst nöje i "när jag är uppe före alla andra så här känns det som om jag pissar på hela världen".
(Nina Bouraoui, "Standard", s. 27)
Tystnad är svår att hitta nu mer. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaTycker dock att huvudpersonen här har ett lite osympatiskt sätt att ta tillvara den på. :)
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod. :)
RaderaTack för smakbiten, hoppas du får en fin söndag!
SvaraRaderaTack. :)
RaderaTack för smakbiten, en okänd författare för mig.
SvaraRaderaJag hade inte läst henne tidigare, men sett namnet i olika bloggar. :)
RaderaTack för smakbiten. Inte så ofta jag läser franska böcker.
SvaraRaderaJag köper ganska mycket franska böcker (skyller allt på Sekwa och Elisabeth Grate förlag), men det blir inte så mycket läst ...
RaderaUkjent bok for meg. Takk for smakebiten
SvaraRaderaDen verkar helt ny. Även det franska originalet är utgivet i år.
RaderaTack för smakbiten :) Denna ska jag nog försöka mig på.
SvaraRaderaLäsvärd! Vi hade mycket att säga om den i läsecirkeln. :)
Radera