av Margit Sandemo
I förra boken inleddes den svit av Sagan om Isfolket som brukar kallas Heikesagan. Heike är huvudperson, eller har åtminstone en viktig roll, i otroligt många böcker. En av anledningarna till att Sagan om Isfolket är så populär tror jag annars är att det går så fort, och att det är som nytt i var och varannan bok. Ny huvudperson, gärna ny generation och en ny tid, nya platser, nya spännande händelser. Och så berättas bara de mest intressanta händelserna i folks liv, sedan får de finnas i bakgrunden och nämns bara lagom mycket för att man inte ska tappa kontakten med dem, man vill ju ändå veta hur det gick sedan.
Heike har inte direkt den starkaste personligheten i böckerna (åtminstone har jag tyckt så tidigare, kanske kommer jag se honom på ett annat sätt den här gången?), så att just han ägnas så många böcker är kanske oväntat. Fast han är ju drabbad, och det händer ju mycket spännande. Och på något sätt har vi faktiskt tappat bort resten av Isfolket nu, och de behöver presenteras på nytt. I "Drakens tänder" lämnar en ung isfolkspojke sin släkt i Sverige och reser ut i Europa för att aldrig återvända. Han får en son, Heike, som han behandlar illa men som ändå får höra berättelserna om Isfolket. Heike blir sedan ensam långt borta i Slovenien, fem år gammal. Men nu är han vuxen och bestämmer sig för att lämna sin fosterfamilj och resa norrut, mot Sverige och Norge och släkten som han aldrig har träffat. Heike har ingen aning om Isfolkets öden de senaste tjugo åren eller så, och det har inte läsaren heller. Annars brukar man alltid få små glimtar av de andra, scener med andra släktingar än den som är huvudperson i just den boken. Men i "Korpens vingar" är det bara Heike.
Det är inte så lätt att ta sig till Sverige. Heike vet inte ens åt vilket håll han ska. Och hans övernaturliga krafter drar in honom i en skräckäventyr i en del av Europa som har ett väldigt speciellt rykte – Transsylvanien. Heike kommer till en liten by där folket oväntat nog inte fruktar vampyrer. För det är något annat som hemsöker deras by.
Förstår inte hur man bestämde motiv till det här omslaget. Typ den tråkigaste scenen i hela boken ...
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar