Epepe

Epepe
av Ferenc Karinthy

"Epepe" läste jag för många år sedan och mindes den som en rätt udda historia. Det är en sån där bok som bara hade hamnat i mina föräldrars bokhylla. Förr i tiden prenumererade man ju på olika uppslagsverk från Bra böcker, och då följde det med andra böcker också. När jag var tonåring fanns det massor av mer eller mindre bra böcker att läsa. (Bästa fyndet: Dorothy Parker!) För ett tag sedan kom jag på att jag ville läsa om "Epepe", men då kunde jag inte hitta den. Det är ingen vidare ordning i bokhyllorna där. Men det är en bok som är relativt enkel att hitta på loppis.

Budai är en ungersk språkvetare som är på väg till en konferens i Helsingfors. Men något går fel och han hamnar inte alls i Finland, faktum är att han inte vet var hamnar. I den här staden verkar ingen behärska några främmande språk, och Budai försöker ändå med en mängd olika språk, och deras språk är helt okänt för Budai. Han kan inte ens lista ut i vilken världsdel han är. Skrivtecknen liknar inget annat han har sett. Och inte ens Budai med sitt tränade språköra kan uppfatta språkljuden exakt.

Annars är staden precis som vilken annan modern storstad som helst. Dock verkar den innehålla ovanligt många invånare för sin storlek. Det är trängsel och köer överallt, och det mesta är dessutom omständligt och byråkratiskt. Hur klarar man sig i en byråkrati när man inget förstår och inte kan göra sig förstådd? Budai, som anser sig vara en sansad man, blir aggressiv i sin frustration. Och hur ska han komma därifrån? Han kan inte fråga efter vägen till flygplatsen eller nånting.

Det är nästan så att man blir frustrerad själv. Vad har hänt? Det är som nån sorts sci-fi, fast ändå inte riktigt sci-fi. Kanske mer som en dystopi, fast ändå inte riktigt. Befinner sig Budai i ett konstigt land? Det spelar förstås ingen roll. Det är idén som är viktigast. Självklart tänker jag "öststatsförfattare, kommunisttiden" ("Epepe" kom ut 1970 i Ungern) när jag läser om köerna och de besvärliga systemen för att t.ex. handla mat. Men mest är det om känslan av främlingskap. Jag tänker mig likheter med att komma till ett land där man inte förstår språket eller kulturen. Men det skulle ju också kunna finnas andra skäl att inte känna sig hemma i omgivningen. Kanske på grund av någon fysisk eller psykisk sjukdom – autism, demens, eller vad som helst. Eller att man befinner sig på en annan planet, som Budai faktiskt funderar på ett tag.