Pixley Mapogo

Pixley Mapogo
av Tore Renberg

"Pixley Mapogo" är den fjärde boken om Jarle Klepp, och den är lite annorlunda än de tidigare eftersom den utspelar sig under en väldigt kort tid. En kväll och en natt bara. Det är meningen att det ska bli en fantastisk kväll. Det är Øyafestivalen sommaren 2007 och Jarle ska snart för första gången få se sitt favoritband ändå sedan de tidiga tonåren uppträda live. The Smiths är på återföreningsturné. (Renberg tar sig konstnärliga friheter!) Jarle var femton år när de splittrades, nu är han 35. Han jobbar på en tidning i Stavanger och har fått igenom att han ska få recensera konserten. Men det ska bli så mycket mer än en vanlig recension. Det här är artikeln som ska få alla att lägga märke till Jarle Klepp.

Han är där med ett gäng av vänner och bekanta, bland dem hans bästa vänner Helge Ombo och Hasse Ognatun. Hasse är lycklig över konserten. Helge är som vanligt både upprörd och cynisk. Jarle är faktiskt inte säker på om det var en bra idé att bjuda med Helge. Han är rädd att Helge ska förstöra stämningen. Helge har inte mått så bra den sista tiden och har dragit sig undan från andra människor. Men Hasse insisterade. De kan inte bara låta honom isolera sig helt.

Alldeles innan konserten ska början händer det något som vänder upp och ner på hela Jarles kväll. Han får se något som det inte var meningen att han skulle se, och tankarna far iväg. Att koncentrera sig på en konsert är helt omöjligt nu.

Jarle har ju länge varit politiskt intresserad, åsikterna går åt vänster och han hade så klart Rör inte min kompis-märket på jackan på den tiden det begav sig. Men nu kommer alla de där fördomarna som han kanske hade tänkt att han inte hade, och som han inte vill ha. Rasismen. Sexismen. Och det är ju inte helt olikt honom att handla överilat heller ... Kapitelöverskriften "Huffda, Jarle, var nå dét nødvendig" säger väl en del.

Jag tycker alltid om att återse Jarle, även om han beter sig som en idiot. Han gör ju det ganska ofta. Han försätter sig ofta i jobbiga situationer för att han inte har klarat av att hantera händelser på ett bättre sätt. (Och vem har inte gjort det?) Och Tore Renberg är expert på att skildra det. Den här historien kändes lite enklare än de andra böckerna, antagligen för att det är en relativt tunn bok som avhandlar en kort tid. Men den är nog mörkare också. Jarle och vännerna är lite äldre nu och har andra typer av problem. Kanske speciellt Helge. Hur går det egentligen med Helge?

----------------------------------------------------------------------

Förresten, det här med att Tore Renberg har skrivit två bilderböcker som heter "Gi gass, Ine" och "He he, Hasse" och att Jarles kompis Hasse Ognatun har en syster som heter Ine ... Är det samma Hasse och Ine?