Baking Cakes in Kigali

Baking Cakes in Kigali
av Gaile Parkin

Det här är förra månadens läsecirkelsbok. Alltså inte den vi diskuterade i onsdags, utan den som vi diskuterade den 28 augusti. Jag hann inte klart, okej? Jag ligger också ungefär tre veckor efter med bloggandet. Det blir så ibland. Jag har annat att göra. Jag har bland annat varit och hälsat på min syster som har flyttat till Stockholm och nu i helgen var det ju Bokmässa! Ett inlägg om det kommer när jag har fört över mina bilder till datorn. Bara för det lär ju alla bilderna vara helt suddiga ... Nu har jag inte lika mycket planerat de närmaste veckorna, så det borde ju bli mer tid över till både bloggande och framför allt till läsning. För det har det inte heller blivit så mycket av den senaste tiden. I onsdags var jag till exempel inte klar med den senaste läsecirkelsboken heller.

Jag tror det var "Mr Alis äktenskapsbyrå" som beskrevs som "etnomys" i en recension. Det var den och "Damernas detektivbyrå", och det passar även in på "Baking Cakes in Kigali" (som finns på svenska också: "Mrs Angels tårtbageri"). Kanske på Karin Brunk Holmqvists böcker också. Exotiska Skåne ... ;-) Det brukar ju finnas ett stänk allvar i berättelserna också. Inte enbart små konflikter som huvudpersonen reder ut. I "Damernas detektivbyrå" kan det till exempel vara aids. I "Baking Cakes in Kigali" är det både aids och folkmord. Boken utspelar sig några år efter det blodiga inbördeskriget i Rwanda (där Kigali förstås är huvudstad), och Angel Tungaraza från Tanzania bor i Kigali med sin man och deras fem föräldralösa barnbarn för att hennes man är en av många utlänningar som jobbar i Rwanda nu när landet håller på att byggas upp igen. Det var inte riktigt så här Pius och Angel hade tänkt sig att livet skulle bli på äldre dar. De var inte förberedda på att uppfostra fem barn till, och det är dyrt. Men i Rwanda kan man tjäna mer pengar än i Tanzania, därav flytten.

Och Angel jobbar med sin hobby, som är att baka och dekorera fantasifulla tårtor. Hon gillar färg och att få dem att likna saker. Cake Boss i Kigali. Det är förstås också en smart plan av författaren, för det finns tillfälle att berätta många människors historier när de kommer till Angel för att beställa tårtor till olika högtidliga eller festliga tillfällen.

Kombinationen feelgood och folkmord är verkligen udda. Folkmordet är faktiskt väldigt närvarande boken igenom, det är inget som sopas undan lite snabbt. Men det är ändå en trevlig bok. Jag tyckte den var helt okej. Inte fantastisk, den är nog lite för ytlig för det, men inte dålig heller.