Oskyldigt blod

Oskyldigt blod
av P.D. James

En lagändring 1975 gjorde det enklare för adopterade barn i Storbritannien att få reda på sina biologiska föräldrars identitet. Åtminstone i den här romanen, men jag har förstått det så att P.D. James gör mycket research inför sina böcker så det var säkert så. Man diskuterar en del om det var rätt att låta lagen gälla retroaktivt, så att även de som adopterades tidigare ska kunna ta reda på föräldrarnas namn. De biologiska föräldrarna adopterade ju bort sina barn i tron att de inte skulle vara så lätta att spåra.

Philippa Palfrey bestämde sig redan när lagen gick igenom att hon skulle ta reda på vad hon kunde om sina biologiska föräldrar. Hon har fått reda på en del av sin adoptivmamma, och vet att hennes biologiska mor är död och att hennes biologiska far inte erkände faderskapet och antagligen inte finns med på födelseattesten. Men hon vill ändå veta. Hon har fått vänta tre år extra, för att bli myndig. Men nu är det dags! Men uppgifterna Philippa får fram stämmer inte alls med vad hon har trott sig veta. Hennes biologiska föräldrar var ett gift par. Och de har båda dömts till livstids fängelse för våldtäkt och mord på ett barn.

Fadern är död, men Philippa bestämmer sig för att hon vill lära känna sin mor. Adoptivföräldrarna försöker avråda henne, men Philippa vet vad hon vill.

P.D. James är ju känd som deckarförfattare, men jag skulle vilja påstå att det här inte är en deckare. De finns en bihandling som innehåller mer spänning, men det intressanta tycker jag är att läsa om hur Philippa förhåller sig till sin "nya" mamma (hon minns henne inte alls från barndomen) och det brott som hennes biologiska föräldrar gjort sig skyldiga till. Överhuvudtaget hur hon ser på omvärlden. Det är som om hon inte riktigt deltar själv utan bara iakttar och analyserar. Kan det vara författaren i henne? Philippa har sina framtidsplaner klara - hon ska bli författare.

Jag hade läst "Oskyldigt blod" tidigare, men kom inte ihåg den särskilt bra. Att den ena händelsen leder till nästa är så självklart i efterhand, men medan man läser är det mycket svårare att förutsäga vad som ska hända. Och har man glömt något litet så tappar man lätt bort sig i kedjan av händelser.