Skallen under huden

Skallen under huden
av P.D. James

Det här är den andra, och sista, boken om privatdetektiven Cordelia Gray. Det gick tio år mellan utgivningen av de båda böckerna, men jag tror inte att det har gått så lång tid för Cordelia. Hon är fortfarande lite för ung för att bli tagen på allvar i sitt yrke, och så är hon ju kvinna förstås (se föregående boks titel). De vanligaste uppdragen hon får gäller bortsprungna husdjur. Men så får hon en annan sorts jobb. En skådespelerska ska spela en föreställning på en isolerad ö, och eftersom hon sedan en tid har fått obehagliga anonyma brev vill hennes make att Cordelia ska vara en sorts livvakt. Han tror inte att det kommer att hända någonting, men om Cordelia kanske kan hantera eventuella hotfulla brev ...

Ön är mycket liten och helt privat. Det ligger ett ganska fantastiskt 1800-talsslott på den, med teater och all tänkbar lyx. Ägaren är en extrentisk man som samlar viktoriana, och god vän till skådespelerskan. Det kommer bara finnas en handfull människor på ön, tjänstefolk och inbjudna gäster, under dagarna innan föreställningen.

Naturligtvis inträffar ett mord. Och Cordelia kan inte låta bli att göra efterforskningar.

Jag tyckte faktiskt inte att det här var en särskilt bra deckare. Ointressant liksom. Jag säger inte att alla personer i böcker måste vara trevliga, men här är alla lite vagt osympatiska ... och jag struntar egentligen i vem som har mördat vem och varför. Jag läste mest klart för att jag oftast läser ut böcker jag har påbörjat. Visst brukar väl P.D. James böcker vara bättre än så här? Men det känns som att ingen av böckerna om Cordelia Gray är några höjdare. De är helt okej förstås. Det är väl egentligen inget större fel på deckargåtorna även om de kanske är lite osannolika.