Fugledansen

Fugledansen
av Ingvar Ambjørnsen

Elling är en ganska speciell man. Det är något (neurologiskt?) som gör att han inte klarar av att umgås med andra människor så bra. Han fantiserar ofta ihop scenarier där han är en uppskattad del i en eller annan grupp, men han har aldrig lyckats med det i verkligheten. Han bodde med sin mor fram tills hon dog, och den första boken handlar om han (inte) klarar av vardagen efter moderns död. I "Fugledansen", som ärden andra boken om Elling, har han precis blivit inlagd på psykiatrisk klinik, efter att ha misslyckats helt med att klara sig själv. Men nu ställs det helt nya krav på honom, nämligen att han ska umgås med de andra boende och framför allt komma överens med sin rumskamrat Kjell Bjarne. Att dela rum är något väldigt ovant och skrämmande för Elling.

Mitt i boken är det en lång berättelse om Ellings och mammans solsemester. Den biten har blivit filmatiserad som Mors Elling. Ellings mamma kan inte ha haft det lätt ... Men Elling uppför sig ju helt logiskt efter hur man uppfattar världen. Och man kan känna igen sig i hans tankar, även om man aldrig själv skulle få för sig att säga och göra samma saker som Elling.