Persuasion

Persuasion
av Jane Austen

Anne Elliot är den bortglömda mellansystern i den adliga familjen Elliot på Kellynch Hall. Hennes far, sir Walter, värderar adel och skönhet väldigt högt, och favoritdottern är den äldsta, Elizabeth. Hon är fortfarande ogift fast hon är 29 år, men hon är lika vacker som när hon var tonåring och sir Walter oroar sig inte. Den yngsta systern Mary är liksom Anne inte särskilt viktig, men hon har åtminstone gift sig ganska bra. Anne är den av systrarna som har de bästa karaktärsegenskaperna, men hon är 27 år, ogift och inte ens vacker längre. Familjen tar henne för given.

En gång hade hon en friare, men han hade varken pengar eller ställning och Anne lät sig övertalas att avslå hans frieri. Det har hon ångrat. Inte bara för att det aldrig dök upp någon bättre, hon har fortfarande känslor för Frederick Wentworth. Nu, åtta år senare, dyker han återigen upp i hennes bekantskapskrets och nu har han en hög rang i flottan och dessutom en förmögenhet. Det är inte så många som känner till frieriet, och det är svårt för Anne att undvika att hamna i sällskap med kapten Wentworth. Nu när kriget är över letar han efter en fru. Men den här gången överväger han inte ens Anne. Han har aldrig kunnat förlåta henne, och hon tvingas se hur han uppvaktar ganska flamsiga unga flickor och inte bryr sig det minsta om henne.

"Persuasion" känns lite annorlunda än Jane Austens andra romaner. I den andra är hjältinnorna yngre. Jag vet inte om det skiljer så mycket i ålder egentligen, men alla de andra beskrivs som ungdomar medan Anne redan verkar ha ungdomstiden långt bakom sig. Som jag har förstått saken var det inte för sent att bli gift (det viktigaste här - det var det ju också, dels var det säkert ekonomiskt fördelaktigt, men gifta kvinnor hade också högre rang än ogifta kvinnor och det pratas det mycket om i de här böckerna), men det underlättade kanske om man fortfarande såg ung ut, vilket Anne alltså inte gör. Hela boken känns dessutom mörkare. Kanske för att den handlar om förlorade chanser och för att den nämner det nyligen avslutade kriget så ofta. Men jag tycker också att folk i allmänhet är mindre sympatiska här. Men det betyder inte att jag inte tycker om den!

Det här var Jane Austens sista avslutade roman och den gavs ut först efter hennes död. Jag undrar hur hennes senare romaner hade blivit (jag utgår ju från att hon hade fortsatt skriva) om hon hade fått leva.