Sugar Rush
av Julie Burchill
Kims mamma (Stella, som Kim kallar henne) har alltid varit udda, inte särskilt moderlig liksom, men hennes senaste infall var ändå extremt. Hon har lämnat man och barn för att flytta ihop med en ung rik kille i hans lyxvilla i Västindien. Kims pappa är deppig, men också lite ... nöjd?, och hennes lillebror uppför sig allmänt märkligt. Det blir inte bättre av att pappan tillkännager att han inte har råd att betala för Kims fina privatskola längre och att hon kommer få börja i den kommunala värstingskolan Ravensdene Comprehensive i stället. Hur ska hon, den lite töntiga medelklasstjejen, klara sig där?
Ganska okej, visar det sig. Åtminstone efter att hon blir kompis med Maria Sweet, a.k.a. Sugar, som är den tuffaste tjejen på skolan. Men Kim börjar misstänka att hennes egna känslor för Sugar inte bara är vänskap. Hon är nog kär i Sugar. Var det så himla lyckat? Speciellt, tycker ju jag, när Sugar inte ligger långt efter mamma Stella när det gäller självupptagenhet.
I Sugars sällskap händer det massor. Och som sig bör i en brittisk ungdomsbok så tar de extremt mycket droger. Och dricker alkohol typ hela tiden. Är det ens realistiskt? Så mycket?
Väldigt rolig bok dock. Och jag läste den ju mycket för miljön. Det utspelar sig i Brighton, där jag var på ett kort besök härom veckan. Jag bodde där under några månader för flera år sedan, och det var kul att se staden igen. Och roligt att läsa om den. Jag känner ju inte till alla platser, speciellt inte olika bostadsområden, men när de är i centrum vet jag hur det ser ut.
Det finns en bok till, "Sweet", som jag tror handlar om Sugar (men inte om Kim?). Och så finns ju "Sugar Rush" även som TV-serie. Där kan man nog få alla Brightonmiljöer man vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar