Kerstin och jag

Kerstin och jag
av Astrid Lindgren

"Kerstin och jag" är en av Astrid Lindgrens tidigaste böcker. Precis som den allra första (den första utgivna i alla fall), "Britt-Mari lättar sitt hjärta", är det en flickbok. De här två böckerna tycker jag inte är lika bra som Astrid Lindgrens mer kända böcker. De påminner mycket om alla andra flickböcker av alla andra flickboksförfattare. Men de är ju inte dåliga heller, snarare medlemåttiga. Men det är ju lov att inte vara helt fullfjädrad som författare i början.

"Jag" i titeln heter Barbro och är sexton år. Kerstin är hennes pyttelite äldre tvillingsyster. De är precis lika, bortsett från att Barbro har en brun prick på kinden. Deras pappa är nyligen pensionerad militär. Men han är ju inte så gammal egentligen och nu vet han inte riktigt vad han ska göra. Tills han kommer på att han ska ta över familjens gamla gård, som har varit utarrenderad under hans militära karriär. Arrendatorn har inte tagit så väl hand om gården, så det blir mycket för familjen att ordna upp i. Dyrt blir det också. Tvillingarna är stadsflickor och förstår till en början inte riktigt hur viktig deras arbetskraft är, och att de numera inte bara kan kräva att få varsitt par moderna byxor för 28 kronor styck.

Men det är inte bara hårt arbete och försakelser på landet. Boken är ju också en lovsång till lantlivet och naturens skönhet. Och eftersom det är en flickbok är det också med en romans eller tre, och en dans.

Rätt kul att man känner igen ett par företeelser som senare dyker upp i andra av Astrid Lindgrens böcker. Jordbruksarbetet för tankarna till Bullerbyn och den lite klantige och svärmiske pappan kan påminna om Melker Melkersson i sina försök att bygga upp ett liv på landet. Det finns en tjur som heter Adam Engelbrekt och visst finns det väl en betydligt nyare bilderbok med en tjur som bär samma namn? Och så har vi ju ett av Barbros barndomsminnen, hur hon och Kerstin när de blev tillsagda att göra nåt frågade, precis som Tjorven senare skulle göra, "har mamma sagt det?". :)