Midaqq-gränden

Midaqq-gränden
av Naguib Mahfouz

Det här var den bok vi läste senast i min läsecirkel.

Midaqq-gränden i Kairo är en egen liten värld. Invånarna har inte särskilt vida vyer, de känner mest till gränden och de närliggande gatorna. I den här romanen berättas om några av grändens människor. På Kirshas café sitter männen och röker vattenpipa. Alla har sina egenheter, och alla är ganska förnöjda med livet i gränden. Konditoriinnehavaren farbror Kamil sitter och sover dagarna i ända, den halvtokige schejk Darwish kommer ibland med nån kommentar, alla högaktar seyyid Ridwan, "doktor" Boushi kan fixa löständer billigt och barberaren Abbas trånar efter den vackra men beräknande Hamida. Den snåla änkan sitta Sania Afifi får plötsligt lust att gifta sig, herr Kirsha har sina hemliga laster och hans son längtar bort från gränden. Och bakom bagarens hus bor dem motbjudande Zita, vars yrke är att förse tiggare med lämpliga lyten.

Några i läsecirkeln hade besökt arabländer och de sa att de verkligen kunde se platserna framför sig när de läste boken. Men de kunde nog vi andra också, även om det kanske blir mer vår föreställning om hur det är i t. ex. Kairo. Det tog en stund innan man fattade att boken utspelar sig på 40-talet. Först trodde man ju att det var "nutid" (typ 70-tal, eftersom boken är från 1980). Det kanske är för att man har fördomar om hur folk lever "där nere". De har ju inte ens elekticitet i boken. :) (Det finns på vissa platser, de pratar om det i boken, men i Midaqq-gränden är man skeptisk.)

Alla hade problem med att boken var rätt seg. Det finns inte så mycket som driver den framåt, utan den lunkar på och kunde väl egentligen ha fortsatt och fortsatt och fortsatt med att berätta om livet i Midaqq-gränden. En annan sak var att man aldrig fick några direkta positiva känslor inför någon av karaktärerna. Med undantag för ett par ganska trevliga bikaraktärer, som schejk Darwish den late farbor Kamil, så är de flesta beskrivna som mer eller mindre osympatiska. Visserligen är det varken kul eller trovärdigt att läsa om helt perfekta, genomgoda människor, men några försonande drag kan de väl få ha? Ja, barberaren Abbas, han som är kär i Hamida, är väl okej, men han är inte särskilt handlingskraftig direkt.

Jag vet inte, på ett sätt känns det bra att ha läst "Midaqq-gränden", men jag vet inte om jag skulle rekommendera den till nån som ville ha boktips. Eller det kanske bara är för att de flesta jag känner brukar läsa andra genrer. Jag tycker i alla fall bättre om boken nu när jag har diskuterat den med läsecirkeln än jag gjorde precis när jag hade läst ut den. :)

Naguib Mahfouz fick nobelpriset i litteratur 1988. Läs inledningen till "Middaq-gränden" här.