Brott och straff
av Fjodor Dostojevskij
Ska "cirkla" den här med Camilla när hon har läst klart (är du klar?), men jag skriver lite om den redan nu. (Nej, jag kommer antagligen inte skriva mer om den sen.)
Huvudpersonen Raskolnikov (Rodion Romanovitj Raskolnikov, med smeknamnet Rodja) är en avhoppad student i S:t Petersburg. För tillfället lever han närmast i misär, men det bryr han sig inte om. Han har blivit lite underlig på sista tiden och dragit sig undan omvärlden. Vad som upptar hans tankar är en teori han har om att vissa människor, folk som Napoleon t.ex., har rätt att sätta sig över lagen och begå mord om det tjänar ett högre syfte. Han har t.o.m. tänkt ut vem han skulle mörda, en elak pantlånerska som ingen skulle sakna. Hennes pengar skulle kunna göra mycket gott i Raskolnikovs händer. Han skulle t.ex. kunna skicka pengar till sin mor och syster i landsorten, i stället för att de ska spendera sina få slantar på honom. Men han intalar sig själv att det här bara är ett tankeexperiment, inget han faktiskt kommer utföra i praktiken. Fast så gör han det i alla fall.
Nu börjar huvuddelen av boken. Raskolnikovs teori är att när vanligt folk, som inte har rätt till det, begår mord så reagerar de på ett sätt som leder till att de åker fast. De är nervösa och har dåligt samvete. Men de få som har rätt att mörda har inga samvetskval och begår inga dumma misstag. Det tänker inte han göra heller. Vad han inte har förutsett är att han visst inte klarar av att tänka på brottet som ingenting särskilt. Han blir sjuk och uppför sig så konstigt att folk i hans omgivning tror att han håller på att bli galen. Även om Raskolnikov inte är den mest sympatiske romankaraktär jag har läst om så står jag ändå på hans sida, och hoppas att det på något sätt kommer gå bra för honom. Kommer han bli avslöjad eller avslöja sig själv, eller kommer mordet rent av förbli ouppklarat? Någon annan kanske blir dömd i Raskolnikovs ställe. Hur kommer det gå för Raskolnikov? Kommer han kunna leva vidare eller kommer han ta livet av sig? Tyvärr hade jag läst hur det skulle gå vid nåt annat tillfälle, men det var ganska spännande ändå. Även om jag visste lite om Raskolnikovs öde så finns det ju flera andra karaktärer som jag blev engagerad i, familj och vänner till Raskolnikov.
Jag förstår inte varför "Brott och straff" har rykte om sig att vara så oerhört svår. Det är den inte. Visst visst, det finns säkert några vinklar och vrår i Raskolnikovs psyke som jag har missat eller feltolkat, men det har väl hänt förr med böcker som inte har det här ryktet om sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar