onsdag 1 september 2004
Två följetonger av Margit Sandemo
De vita stenarna
Förhäxad
av Margit Sandemo
Intrigerna i de här böckerna påminde lite om varandra, så det är egentligen rätt dumt att de kommer precis efter varandra i Sandemoserien (nummer 9 och 10). Båda två är deckargåtor, ett par år gamla fall som det av olika anledningar börjar rotas i. Och i båda böckerna har den unga hjältinnan drömmar i vilka hon ser sin.. eh, dröm-man.
I "De vita stenarna" kommer tre journalister på reportageresa till en undangömd bygd i Norge. Mads Billing ska skriva ett industri/ekonomireportage därifrån, medan Siri och Ylva är klara med sina besök hos Norges elegantaste damer (de jobbar på "damernas egen sida" i tidningen) och bara följer med för sällskaps skull. Siri, som är i 40-årsåldern, svärmar för charmören Mads (som är ungefär jämngammal med henne), men han är betydligt mer intresserad av den unga Ylva. Hon är dock inte ett dugg imponerad av honom.
De bofasta är väldigt fientligt inställda till de tre journalisterna, alla utom deras värd Torstein Vile. Hans fru och son dog några år tidigare under mystiska omständigheter. Enligt Torstein Vile blev de mördade, men polisen vill inte utreda fallet. Dessutom verkar det som om hela bygden skyddar mördaren...
Samtidigt har Ylva börjat drömma om en ung man med romantiskt utseende och gammalmodiga kläder som sitter på hennes sängkant och talar till henne. Vem är han?
"Förhäxad" handlar om Sissel som är förlovad med Nils, mest för att han vill det och för att bevisa för sig själv att hon är normal. För det kan ju inte vara normalt att älska en man som inte finns på riktigt utan bara i en återkommande dröm. En mardröm till på köpet.
Det finns något annat som oroar henne också. Sissel blev tidigt moderlös, men hushållerskan Marta Eng har varit som en mor för henne och hennes syskon. Två år tidigare försvann Marta spårlöst. Ingen vet vad som hände, eller om Marta lever eller är död.
Jag hade läst båda böckerna förr, men kom inte alls ihåg vad som hände i dem. Så det var ju spännande. "De vita stenarna" är mycket gåta och mindre kärlekshistoria, medan "Förhäxad" snarare är tvärtom. Underhållande böcker båda två. Och som vanligt är det inte personerna på omslagen som böckerna handlar om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar