tisdag 17 maj 2005

Häxmästarens borg


Häxmästarens borg
av Margit Sandemo

En veckotidningsföljetong från 1974 att mysa med. :)

Sharon är söt, snäll och duktig, men fattig och utan släktingar. När hon blir anklagad för ett mord som hennes väninna Linda har begått är det ingen som tror att Sharon är oskyldig. Linda med sin änglalika framtoning kan konsten att undgå misstankar. Den ende som tror på Sharon är hennes advokat och han råder henne att fly. Hon hamnar på en båt som är på väg till en liten ö utanför Canadas kust. Det är bara kvinnliga passagerare på båten. Sharon får snart veta att de ska skeppas över för att gruvarbetarna på ön ska kunna välja sig fruar. Den kvinna som efter tre månader inte har hittat en man kommer skickas hem. Sharon vill absolut inte gifta sig med förste bäste, men om hon återvänder till England kommer hon avrättas för mord.

Tyvärr följer misstankarna mot Sharon med till ön, och hon blir snabbt impopulär. Lyckligtvis får hon ett arbete på gruvkontoret och Sharon slipper bo tillsammans med de andra kvinnorna. På kontoret finns den bryske chefen Gordon St. John och hans trevlige medarbetare Peter Ray, som Sharon genast faller för. Hon får dessutom en beundrare i öns doktor.

Det pågår en del skumma saker på ön. Det spökar i en gammal borg, där en fransk häxmästare utövade sina konster för flera hundra år sedan. Flera av gruvarbetarna har sett honom, och många har efter det fått sår som inte vill läka. Dessutom verkar en del malm försvinna, utan att någon förstår hur. Och sen dyker Linda upp...

Spännande bok. Jag mindes ungefär hur turerna gick i kärlekshistorien, men mysteriet hade jag glömt bort det mesta av. Den här boken påminner en del om en av böckerna i Sagan om Isfolket, "Djupt i jorden". Även den utspelar sig i ett gruvsamhälle (fast i Sverige) i ungefär samma tidsperiod, med en yrkeskvinna i huvudrollen (Anna Maria är lärarinna) och hjälten går liksom i samma stil. Det är nåt mysterium där också, men det är helt annorlunda än det i "Häxmästarens borg". Jag tycker om båda böckerna. Jag heter Marika, och jag är Sandemo-junkie.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar