av Li Österberg
Liksom Li Österbergs fina seriebok "Nekyia" så handlar "Ljusförgörerskan" om den grekiska antikens gudavärld.
Persefone är dotter till skördegudinnan Demeter. (Det här är alltså innan Persefone hamnade i underjorden, när hon fortfarande bodde med sin mor hela tiden.) Hon tycker mest om växter och ormar och hon förstår inte varför hennes mamma är så förtjust i människor. Känslig och skör, menar Demeter och försöker skydda henne och samtidigt uppmuntra henne att ta del i världen lite mer.
Men Demeter känner inte sin dotter så väl ändå. Det var ju till exempel den där gången när Persefone blev gravid och absolut inte ville ha barnet. Brist på moderskärlek anser Demeter är den värsta synd som finns. Så henne kunde ju Persefone inte prata med. Kanske hon i stället skulle kunna få hjälp av sin far, som hon aldrig träffat, och den övriga familjen på Olympos. Den ganska ... dysfunktionella familjen ... Detta kan Persefone aldrig berätta för Demeter.
Jag gillar den här versionen av de grekiska gudarna. De är så mänskliga och nästan vanliga, med sina familjebråk och egenheter. Samtidigt är de något helt annat än människor, och de tänker på ett annat sätt. Precis som man skulle kunna föreställa sig att gudar gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar