Den blå pelargonen
av Agatha Christie
Två noveller där miss Marple löser knepiga fall. I "Döden i floden" har en ung kvinna i St. Mary's Mead dränkt sig i floden. Men miss Marple säger sig veta att det inte var så det gick till, i själva verket var det mord. Men hur kan hon veta det?
I "Den blå pelargonen" berättar en gäst på en bjudning hos mrs Bantry om ett oförklarligt dödsfall, som nästan har börjat få honom att tro på övernaturliga fenomen. Det finns helt enkelt ingen logisk förklaring till det som hände. Men miss Marple är duktig på att sålla bland fakta och dra rätt slutsatser ...
Mysiga historier (bortsett från att folk blir mördade förstås men man kommer över detta ganska snabbt hos Christie – man kan nästan räkna själva morden som mysiga också). Jag tycker att det är ganska roligt att de andra byborna i St. Mary's Mead inte alls verkar se miss Marple som en skarpsinnig detektiv utan bara en gammal tant som inte har upplevt så mycket i livet. Okej att främlingar går efter vad hon verkar vara, men borde inte folk i byn lägga märke till att hon löser en massa mord? Fast det kanske de gör så småningom, de här novellerna är relativt tidiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar