Jag har bullat upp med chokladbitar och spökhistorier. Barnen i området borde ju inte komma förrän imorgon, men man vet inte riktigt. Spökhistorierna är till mig själv. Jag kanske kan få lite choklad också? Svårt att veta hur många som kommer.
Just nu läser jag en bok som jag också läste när jag var i 10-12-årsåldern. Jag läste många sådana här samlingar med spökhistorier då. Vissa av historierna kommer man ihåg, men ofta inte vilken samling den kom ifrån. Den här verkar i alla fall innehålla ett par av de berättelserna jag minns. Dessutom några som jag är säker på att jag läste för inte så länge sedan, när jag läste om ytterligare några spökhistoriesamlingar från när jag var liten. Det verkar som om man ofta har tagit med samma historier i flera samlingar. Dagens smakbit kommer från en av dessa. Det var inte alls länge sedan jag läste den sist. Kan det ha varit i "Världens bästa spökhistorier nr. 2"? Jag ser i bloggen att John Gordons novell "Skräckens timmar" är med i den som "Lämnad i mörkret", men boken är utlånad så jag vet inte om det är den här Bradburynovellen som är med där också. Jag var i alla fall nästan tvungen att välja just den här smakbiten, ni kommer se varför. :)
Martin är tio år och sängliggande, tydligen under en längre period. Hans hund, som helt enkelt heter Dog, springer fritt i grannskapet och tar med sig skräp och dofter i pälsen, och för Martin är det som att uppleva omvärlden. Dessutom har han en lapp i halsbandet om att Martin gärna vill ha besök, så ibland har han med sig vänner hem. Den trognaste besökaren är Martins lärare Miss Haight, men hon dör plötsligt i en bilolycka. Efter det är Dog inte som förr.
Den trettionde oktober sprang Dog ut och kom inte tillbaka alls. Inte ens när Martins föräldrar ropade på honom efter kvällsmaten. Det blev sent, gator och gränder låg övergivna. Vinden blåste kall kring husen. Ingenting syntes till. Ingenting.
Ännu långt efter midnatt låg Martin och tittade ut genom de kalla, klara glasrutorna. Nu fanns inte ens hösten kvar, när Dog inte tog den med in till honom. Det skulle inte bli någon vinter heller. För vem skulle komma med snö som Martin kunde smälta i handen? Pappa eller mamma? Nej, det var inte detsamma.
(Ray Bradbury, "Budbäraren" ur "Skräckens timmar", s. 43)
Verkar vara en kul spökhistoria, men svårt att komma ihåg att Dog är en hund. :) Tack för smakbiten!
SvaraRaderaMartin har tydligen dålig fantasi när det gäller namn. :)
RaderaEn genre som hör hösten till :)
SvaraRaderaTack för smakbiten!
Passade bra där runt Halloween. :) Varsågod!
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaBudbäraren är med i Världens bästa spökhistorier nr. 2 också, men översättningen är en annan. Dog heter Hund t ex.
SvaraRaderaAha! Tänkte väl det.
RaderaAlltså, jag KUNDE tagit den idag om nån av oss hade tänkt. :)
Spökhistorier är inte fel den här årstiden. ;) Tack för smakbiten!
SvaraRaderaNej, de passar bra nu. Varsågod!
RaderaVisst är det speciellt när man upptäcker dagens datum i det man läser :)
SvaraRaderaMan kanske inte ska bli så förvånad när man läser spökhistorier för Halloween, men det känns ändå oväntat.
RaderaTack för en spännande smakbit. Spökhistorier kan vara riktigt trevligt att läsa så här på hösten.
SvaraRaderaDet passar bra till Halloween speciellt. :)
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaDet passer veldig godt med spøkelsehistorier nå om høsten. Men jeg syntes kanskje din var veldig trist?
SvaraRaderaHa en riktig fin søndag!
Nja, det här är ju inte det sista som händer i historien. Dog kanske bara har för mycket att göra för att komma hem just nu?
RaderaDenne fikk jeg lyst til å lese og vemodige og gode spøkelsehistorier er interessant.
SvaraRaderaHa en fin søndag. :)
Överhuvudtaget borde man kanske läsa mer Bradbury. :)
RaderaGillar spökhistorier, passande på hösten oxå. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod. Ja, det passar så här års. :)
RaderaTack för smakbiten. Jag läste också den här typen av historier i den åldern. Fast inte just den här då.
SvaraRaderaJag läste alla såna här samlingar jag kom över. Och nu är det omöjligt att komma ihåg var jag har läst en viss spökhistoria. :)
RaderaDen spökhistorien har jag läst.
SvaraRaderaOh, vad man lider med honom. Och ja, klart du får ta choklad!
SvaraRaderaJa, det är synd om honom. Det kom aldrig några halloweenbarn (de kanske var här en kväll när jag inte var hemma?) så till slut fick jag all choklad.
RaderaStackars Martin. Blir det för eländigt så är det klart du får trösta dig med choklad!
SvaraRaderaJa, fast jag visste ju redan hur det skulle sluta. I en annan känsla. Jag höll mig från bjudchokladen under halloween, men det kom aldrig någon och tiggde ...
Radera