Jeg skal gjøre deg så lykkelig

Jeg skal gjøre deg så lykkelig
av Anne B. Ragde

Det var ganska länge sedan jag läste något av Anne B. Ragde sist. Det var ju på den tiden man läste Berlinerpoplenetrilogin. Det känns som att alla är färdiga med den serien nu. Man hör inte mycket om den längre. Vid det här laget är inte "Jeg skal gjøre deg så lykkelig" särskilt ny längre (den bok man har sett i bloggar i år heter "Jeg har et teppe i tusen farger"), men jag brukar ju inte vara först med det senaste heller.

I den här boken är man i Trondheim (Berlinerpopleneböckerna kretsar kring en släktgård på landet i närheten av Trondheim) och det är 1965. Läsaren får en inblick i alla åtta hushåll i en trappuppgång i ett nybyggt bostadsområde. Det är så nytt att folk inte direkt känner varandra än, och man kanske har sina skäl till att inte vilja umgås med grannarna. Jag tänker mig att många av dem säkert har bott på landet eller i byar, där ens egen familj kanske hade känt grannarna i generationer. Nu är det en massa nytt folk som man bara har bott bredvid i ett par år. Man känner dem inte egentligen, men man vet en massa om deras vanor. Allt möjligt hörs genom väggarna, och lite har man ju pratat med dem i alla fall. Man fnissar över att fru Foss på fjärde våningen städar sig lägenhet naken, och man irriterar sig över att tonårssonen i en av lägenheterna håller på och spelar sina popskivor eller att kvinnan på första våningen städar hela trapphuset själv, troligen enbart för att ge alla andra dåligt samvete. Och man hör att mannen ovanför slår sina söner, men det är väl upp till var och en hur de vill uppfostra sina barn, och flickan som alltid sitter i trappan får väl sitta i trappan då, och ser inte hon den unga småbarnsmamman väldigt ovårdad ut, hon kunde ju anstränga sig lite.

Det finns mycket detaljer som säkert är tidstypiska. Jag var ju inte född på den tiden, men skrattade lite när jag såg på Historieätarna häromveckan (tema 60-tal) och Erik Haag skulle knyta en ryamatta, vilket tydligen var en vanlig hobby för män på den tiden – då hade jag just läst ut "Jeg skal ..." och en av männen i boken har just den hobbyn. Även biltur med picknick förekom både i programmet och boken. Men det är inte så att boken bara plockarar nostalgipoäng. Det är också bra historier.

Jag tänkte att det blir nog inte lätt att hålla reda på alla människor i de olika lägenheterna, men det var faktiskt inte så svårt. Jag gillade det här med att en familj i taget skildras. Man får både se alla privat, men också veta vad de andra i huset tycker om dem.