tisdag 3 december 2013

Den gula hästen


Den gula hästen
av Agatha Christie

Det här är en Christie som jag har läst tidigare, naturligtvis utan att komma ihåg särskilt mycket av handlingen. Men jag hade för mig att den hade en nästan spöklik atmosfär och det kunde ju passa bra såhär under min rysarhöst. Jag kom även ihåg en sak till, en ganska avgörande, men den ska jag inte avslöja här.

Den som löser fallet här heter Mark Easterbrook. Jag tror att det bara är denna enda bok han förekommer i, men jag kan förstås ha fel. Han kommer oförhappandes ett mysterium på spåren. En präst hittas ihjälslagen med en mystisk namnlista gömd i skon och polisen står tämligen handfallen. Easterbrok börjar nysta lite i saken, och det verkar inte bättre än att någon begår mord på ockult väg. Men det går väl ändå inte?Det är kanske ett par sammanträffanden för mycket för att boken ska kännas riktigt trovärdig, men det får man bara acceptera.

Annars gillade jag den. Jag tror att jag ofta underskattar Christie lite. Jag tänker att det bara handlar om att lägga ihop alla ledtrådar till en sorts schema och på så sätt få reda på vem som hade tillfälle och alltså begick mordet. Men en del psykologi förekommer faktiskt också.

Ju längre mot bokens upplösning jag kom desto bättre kom jag ihåg hur det hela hängde ihop. Trodde jag ja. Naturligtvis blev jag grundlurad och hade helt fel angående vem mördaren var ...

2 kommentarer:

  1. Grundluradbiten är väl nästan hennes signum. Håller med att det alltid förekommer psykologi i hennes böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man hade väl blivit besviken om man hade klarat att lista ut mördaren. :)

      Radera