Mitt lille land: Minnebok etter 22. juli 2011
Med anledning av "rettssaken" som pågår i Norge just nu så läste jag "Mitt lille land", en bok som gavs ut väldigt kort tid efter terrordåden i Regjeringskvartalet och på Utøya. Den är ganska mycket motsatsen till det man koncentrerar sig på nu. Nu står, naturligt nog, gärningsmannen i fokus, och alla de hemska detaljerna.
I boken finns bilder på förstörelsen och några av de skadade i Regjeringskvartalet, men jag tror man har undvikit att visa döda. Man har varit lika försiktig när det gäller Utøya, och det är väl bara bilder tagna från fastlandet och en bild från Gro Harlem Brundtlands besök tidigare under dagen. Det finns inga bilder på gärningsmannen och han nämns inte vid namn.
Det boken framför allt skildrar är folks reaktioner efter terrordåden. Bestörtningen, sorgen, sammanhållningen och ett Oslo klätt i rosor. (Det var en speciell upplevelse att besöka Oslo en dryg vecka efter terrordåden. Centrum var verkligen fullt av blommor. Mest vid domkyrkan och även mycket vid Aker Brygge, men i hela centrum hade folk kilat in rosor på alla möjliga och omöjliga ställen. Stuprör och statyer och allt som finns i en stad.) Boken består mest av bilder, och även av tal och citat och texter till de sånger som blev viktiga under veckorna efter terrordåden. Mitt lille land och Til ungdommen var väl de som man hörde talas om mest då, men här finns även texten till Barn av regnbuen, så den måste ha spelat en roll redan då. Nu fick ju den låten väldigt stor uppmärksamhet vid en manifestation förra veckan.
Att ge ut en bok om 22 juli redan någon månad efteråt (redigeringen av boken avslutades exakt en månad efter) hade varit för tidigt om det skulle handla om bakgrunden eller någon sorts granskning. Jag kan inte tänka mig att man hade fått fram tillräckligt mycket information vid det laget. Men när den har den här vinklingen så funkade det ändå. Det handlar ju mycket om vad folk gjorde för att bearbeta traumat att det här hade hänt i deras land, och att läsa om det kunde säkert också hjälpa till. Nu har det ju gått ganska lång tid (jag tänker då på de som inte drabbades direkt, inte på de som blev skadade eller anhöriga till de som dödades) så att läsa "Mitt lille land" nu blir väl mer att minnas hur det var under de där första veckorna.
Nedan en av mina egna bilder från Oslo den 1 augusti förra året. Det här är en avspärrning på Grubbegata. Lite längre upp på gatan sprängdes bomben. Här ser man "några få" av blommorna i centrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar