Min obetydliga beundran

Min obetydliga beundran: Martina von Schwerin och den moderna läsarens födelse
av Ingrid Elam

Jag tror att jag läser relativt lite OM litteratur. Jag är verkligen inte en av de bokbloggarna som dessutom är litteraturvetare. Jag vill kanske inte veta. Jag är lite rädd att magin skulle försvinna om man höll på och analyserade hela tiden medan man läste. Det, och att jag hatar att plugga. ;-)

Men "Min obetydliga beundran" handlar väldigt mycket om läsandet, om att skriva kritik och om tiden då romanen riktigt slog igenom på 1800-talet. (Innan det måste alltså de böcker man läste för nöjes skull ha varit diktverk eller facklitteratur. Det är väldigt konstigt att tänka sig.) Och jag tycker att det är fantastiskt att läsa om. "Fantastiskt" på det bra sättet. Inte som när Martina von Schwerin använde ordet för att såga en bok.

Framför allt är "Min obetydliga beundran" en biografi över Martina von Schwerin, som var en kulturpersonlighet i Sverige under första hälften av 1800-talet. Hon var bl.a. vän med Esaias Tegnér och flera andra författare och kulturpersonligheter. Hon läste massor och förde en omfattande korrespondens med sina litteraturintresserade vänner, där de diskuterade och debatterade litteraturen och författarna. De besökte henne också i hemmet i Skåne. Och hon upptäckte författarskap som inte varit så kända i Sverige, byggde upp svenska författare som verkade lovande etc. Men grannarna hade ingen aning om hennes litteraturintresse, och så skulle det också vara. På den tiden verkar det som att man som kvinna gärna fick vara bildad, bara man höll det inom hemmets fyra väggar.

Spännande att läsa om Martina von Schwerin, som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Jag gillar att hennes liv blandas med historien om läsning och författande, som förändrades mycket under hennes livstid, och hennes åsikter om tidens litteratur. Det var ju det som var hennes stora intresse, och som hon såg till att ägna några timmar åt utöver de dagliga sysslorna, hushållet och barnen. Det här var också den tiden då man började intressera sig för barn och familjeliv på ett annat sätt än förr, och det borgerliga livet blev idealet i stället för överklassens livsstil. Och man började med en ny möbel - soffan.

Det här är kanske en lite udda ingång till litteratur-Sverige under tidigt 1800-tal. Det normala hade kanske varit att Martina von Schwerin nämns i förbigående i t.ex. en biografi om Tegnér. Det var någon skandal där. Eller inte riktigt skandal kanske, för man vet inte vad som hände. Men någon form av incident. Men det här verkar mycket intressantare än att läsa om Tegnér. Rekommenderas. Jag tror faktiskt att det här är en bok som jag kommer läsa om.