Doroteas sång
av Rosa Regàs
Aurelia har inte haft någon anledning att klaga på hushållerskan hon har anställt för att ta hand om fadern och hans stora hus på landet. Adelita är visserligen ganska originell, och eventuellt mytoman, men hon tar hand om den sjuke fadern (som Aurelia inte har någon bra relation med) och huset perfekt. Efter att fadern dör och Aurelia ärver huset så får Adelita stanna kvar, nu bara för att sköta huset så att det inte står tomt medan Aurelia är i Madrid, där hon har sig egentliga bostad och sitt jobb.
Allt går bra ändå tills Aurelia upptäcker att hon saknar ett dyrbar ring, som borde ha legat i ett smyckeskrin i huset. Hon vill först inte tro att det är Adelita som har tagit den, men alla bevis pekar ju på det. Aurelia anmäler ringen som stulen och en karusell utan dess like tar fart. Varken polisen eller en rad advokater lyckas göra någonting, det verkar nästan som att de inte vill. Aurelias kontakter med rättsväsendet för nästan tankarna till Kafka. Det logiska hade ju varit att avskeda Adelita. Men Aurelia gör inte det. Varför? Och hur kommer det sig att advokaterna är så ovilliga att åta sig fallet?
Det här var den senaste boken vi läste i läsecirkeln och jag tror faktiskt att den fick ett ganska okej medelbetyg, vilket jag inte riktigt hade väntat mig. Visserligen kunde jag förstå att Aurelia vacklade i sina beslut. Hon var förstås inte van vid den här typen av händelser. Boken gör också en poäng av att hennes personlighet är sådan. Men större delen av året, i sitt liv i Madrid som vi knappt får läsa om, så är hon kanske väldigt kompetent. Men det är inte så engagerande att läsa om hennes velande. Jag upptäckte flera gånger under läsningen att mina tankar hade vandrat för flera sidor sedan och att jag inte visste vad som hade hänt i boken. Men om vi bortser från mina koncentrationssvårigheter (det kanske bara är jag) så ligger romanen i alla fall på rätt sida om okej.
Det var förresten roligt att den utspelade sig på landsbygden inte så långt från Barcelona (om jag förstod anvisningarna rätt). Jag var i Barcelona för bara en månad sedan, och vi var också ute på landsbygden en sväng. Så här såg det ut där:
Cecilia har också skrivit om "Doroteas sång" alldeles nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar