Erste Liebe

Erste Liebe
av Alexa Hennig von Lange

"Erste Liebe" är fortsättningen på "Ich habe einfach Glück", men den är inte lika bra. Lelle är ett par år äldre, men sig lik. Hon har börjat gå hos samma psykolog som sin syster Cotsch, och nu har psykologen rekommenderat att Lelle ska få flytta hemifrån. Teorin är att om Lelle får vara i fred och dessutom blir tvungen att ta hand om sig själv så kommer hon börja äta igen. Ja, för hon är fortfarande "ein bisschen magersüchtig". Cotsch blir naturligtvis vansinnig över att Lelle får flytta hemifrån och inte hon.

Men så lyxigt är det faktiskt inte. Familjen har inte råd att skaffa en lägenhet till Lelle utan hon får bo på kontoret i pappans lilla företag. Egentligen får man inte bo där, så Lelle måste hålla sig tyst av försäkringsskäl. Lelles pojkvän är i Afrika och bygger lerhyddor (eller nåt) och på en fest hemma hos sin väninna från kören träffar Lelle Marcel. Han är jättesnygg, typ som Axl Rose. (Vilket år utspelar sig det här egentligen? Boken är från 2004 men måste man inte gå tillbaka till 1994 för att sjuttonåringar skulle se Axl Rose som en sexsymbol?) Han bjuder in Lelle till en fest, men när den är kommer ju Lelle vara på körläger. Ack och ve.

Ja, kort sagt är det en massa trassel och känsloutbrott de dagar som boken utspelar sig under. Och Lelles familj är fortfarande lika märklig. Men trots att Lelle och Cotsch knappt gör annat än att bråka så tycker de ändå om varandra. Och tar inte Lelles kuschade mamma ett första steg på väg mot frigörelse kanske?

Annars känns det inte som om boken leder nånstans. Det kan ju vara jag som har missat nåt förstås, den är ju faktiskt på tyska. Men nu har jag äntligen fått reda på att Lelle är ett smeknamn för Elisabeth. Nu behöver jag bara fundera på vad Cotsch heter egentligen.