Ett tal till min systers bröllop
av Linda Skugge
Så har jag äntligen läst "Ett tal till min systers bröllop", som är Linda Skugges första bok som inte handlar om henne själv. Bara om nån som verkar vara väldigt lik henne. Sylvia Svensson skriver krönikor precis som Linda Skugge, hon skriver för att tjäna pengar och hon städar och fixar precis som Linda Skugge verkar göra enligt krönikorna och bloggen, och hon två döttrar i ungefär samma ålder som Linda Skugges äldsta döttrar. Men bortsett från det så ska det visst nästan inte finnas några likheter (fast ibland är det rätt likt bloggen och Sylvia Svensson verkar tycka samma saker som Linda Skugge). Sylvias man, Karl (det är väl ett passande namn för någon som ska vara ett hopkok av några män som satte sin egen karriär före fruns), är däremot snarare baserad på Sylvia Plaths och Märta Tikkanens män. Karl är skådespelare och det är väldigt viktigt. I början av boken sticker han iväg till New York och hör knappt av sig till Sylvia och barnen. Sylvia får klara allt själv. Hon ska dels hinna skriva för att få ihop till mat, hyra och hett eftertraktade Barbiehästar, och dessutom är det tusen saker som måste fixas. Till råga på allt har hon åtagit sig att arrangera sin systers bröllop.
Sylvias liv blir allt mer kaotiskt och någonstans går livet över från att vara normalt barnfamiljskaos till att bli helt bisarr. Datumet för systerns bröllop kryper närmare utan att Sylvia hinner fixa nåt (brrr, ungefär samma sak som när man drömmer att man har bråttom och allt går så långsamt, så långsamt). Gång på gång berättar hon om Sylvia Plath (och en del om Märta Tikkanen och Kerstin Thorvall) och hon återkommer till den andra Sylvias sista vinter, när hon levde i en kall Londonlägenhet med två små barn och hur hon blev allt mer förtvivlad. Likheterna mellan Sylvia Plaths sista tid och Sylvia Svenssons nutid blir större och större. Sylvia Plath stack huvudet i gasugnen när hon inte orkade längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar