Tre gåtor
av Margit Sandemo
De fyra systrarna Borg har ända sedan barndomen varit bortlovade till män deras föräldrar valt ut (historisk roman det här, ja). Det är dessutom väldigt viktigt för föräldrarna att flickorna ska gifta sig i åldersordning, den äldsta först och sedan de andra. Men Catharina är redan 27 år och hennes fästman, som hon aldrig har träffat, skjuter ideligen upp bröllopet. De yngre systrarna är förtvivlade, för det betyder ju att de inte heller får gifta sig. De har alla träffat sina fästmän och tycker om dem. Så skriver Catharinas fästman, Malcolm Jerncrona, ett brev där han bryter trolovningen. Vad ska hon göra nu? Det finns inget hopp om att någon annan vill ha henne, utom möjligen för pengarna, för hon är både gammal och alldaglig. Mest tycker hon synd om systrarna. Och vad är det Malcolm Jerncrona har för "tungt vägande skäl" till att de inte kan gifta sig. Det är inte en annan kvinna, skriver han i brevet, men vad är det då? I stället för att berätta om brevet för familjen så reser hon, under förevändning om att besöka en moster, för att undersöka saken. Förklädd till piga söker hon arbete på Jerncronas gods, för att försöka lösa dess gåtor...
Jag trodde inte att jag kom ihåg så mycket av boken, men när jag började läsa mindes jag snabbt det mesta. Ganska typisk Margitbok med de vanliga ingredienserna (kärlekshistoria, mysterium, en spökhistoria knuten till godset). Söt och avkopplande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar