Marsmädchen
av Tamara Bach
Miriam är femton år och har ett väldigt vanligt och tråkigt liv, tycker hon. Så blir hon vän med den nya tjejen i klassen, Laura, som är ett år äldre (hon går om årskursen, det är därför hon är ny) och i Miriams ögon väldigt spännande och speciell. När de är ute en kväll kysser Laura Miriam, men ångrar sig och lovar att inte göra så mer. Men Miriam inser att hon är kär i Laura. Nu är frågan vad Laura egentligen menade med kyssen, och är det sant att Laura och Phillip bara är vänner?
Det ser ut som om "Marsmädchen" har fått goda recensioner och dessutom har den fått Oldenburger Kinder- und Jugendbuchpreis (som jag iofs aldrig hade hört talas om förr, men nu har jag kollat upp det och det delas ut till debutanter, enbart tyskspråkiga ser det ut som), men jag tyckte inte att den var så bra. Visst, den är helt okej, men det känns som om det finns andra, bättre, böcker med ungefär samma ingredienser.
Men jag tycker att författaren har lyckats med att göra Miriam lagom tonårssjälvupptagen och tonårsnegativ. Hennes bror verkar förresten rätt schysst (det verkar som om han just har fattat att Miriam har blivit tillräckligt gammal för att han ska ha något intresse av att prata med henne, plus att han vill beskydda henne). Mamman framstod som ganska tjatig och jobbig först, men hon var inte sån hela tiden, och det kändes realistiskt. Pappan tycktes däremot inte ha så mycket med Miriam att göra. Hmm, påminner lite om ett par andra tyska böcker jag har läst nyligen. En slump?
Sämst tycker jag om slutet. Det inträffar en stor och helt oväntad förändring som inte får någon ordentlig förklaring och dessutom är det inte många sidor som ägnas åt detta. Alldeles för plötsligt och... fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar