Pärlor

Pärlor
av Celia Brayfield

"Pärlor" är en sån där tjock roman (mer än 650 sidor) som följer flera personer under ett antal decennier. De har dramatiska, och ibland även glamorösa, liv. Du känner säkert till den här typen av böcker.

Cathy och Monty (egentligen Miranda) Bourton är två systrar ur den engelska överklassen. Det är 60-tal och de är tonåringar. När deras dyrkade far James begår självmord och det visar sig att han var utfattig och skuldsatt förändras deras liv totalt. Förutom sorgen så är det ju skandal, och dessutom får de sluta skolan och flytta hem till sin farbrors familj, medan modern skaffar sig en anspråkslös lägenhet och mer eller mindre säger upp kontakten med döttrarna. Hon har aldrig visat något intresse för varken dem eller James. Cathy låter sin farmor leva ut sina drömmar genom att guida henne till ett så fint giftermål som möjligt, medan rebellen Monty snart flyttar ihop med en kille med musikerdrömmar. Vi får följa systrarna genom med- och motgångar fram till nutid (d.v.s. 80-talet, då boken skrevs).

Parallellt med Cathys och Montys berättelser finns det även kapitel om andra livsöden. Dels systrarnas far, som flyttade till Malaya (Malaysia) som ung för att komma undan sin krävande familj, dels en ung malajiska, Ayesha, som till varje pris vill uppnå rikedom och makt. Och på något sätt vävs allt ihop till en berättelse.

Jag har läst "Pärlor" två gånger tidigare, men det var ungefär tio år sedan. På den tiden tyckte jag väldigt mycket om boken, men vid den här läsningen såg jag fler brister. Trots bokens längd kändes det som om det gick för snabbt ibland. Jag hade föredragit lite djupare personskildringar och att det hellre kunde vara lite färre detaljer i beskrivningar av kläder och allt sånt där. Å andra sidan är det rätt kul att läsa om det också, och om man vill ha lite mysig verklighetsflykt är det här inte ett dåligt val. Det är bara det att boken kunde varit ännu bättre.