måndag 6 augusti 2018

Sommaren utan regn

Sommaren utan regn
av Maggie O'Farrell

En bok med den här titeln passar nästan lite väl bra den här sommaren. Det har ju inte kommit många regndroppar här, alla gräsmattor ser ut som den på bokens omslag och björkarna har varit gula sedan före semstern. I boken inleds varje del av boken med paragrafer ur en brittisk lag om vattenbrist, men här har ju den stora frågan mer varit brandfaran (totalt grillförbud!). Inget bevattningsförbud just här än, och nu ska det visst regna i slutet av veckan ... Men den har vi ju hört förr.

Sommaren utan regn är annars sommaren 1976. Grettas man har nyligen gått i pension, och en morgon går han ut för att köpa tidningen och återvänder inte. Hon ringer sina vuxna barn, som först inte förstår allvaret eftersom den viktiga upplysningen försvinner i moderns ström av prat. Sedan inser de att de måste hjälpa till att hitta fadern. Han är ju inte dement eller något. Antingen kan han ha blivit sjuk eller råkat ut för en olycka, eller så måste han ju ha bestämt sig för att försvinna. Men varför? Och har han tänkt komma tillbaka?

Det visar sig att alla har hemligheter. Både Michael Francis och Monica är missnöjda i sina relationer. Och deras yngsta syster Aoife, rebellen som har flyttat till New York, har sitt eget problem som hon har dolt i alla år. Monica och Aoife blev dessutom ovänner några år tidigare och nu pratar de inte med varandra. Ingen annan vet egentligen varför. Och att föräldrarna kanske har en massa hemligheter har de väl inte ens funderat på. Mamman som pratar oavbrutet utan att komma till saken, och pappan som knappt har sagt ett ord.

Bra bok. Jag blev särskilt intresserad av Aoifes hemlighet och stora skam, som påverkar henne varje dag. Både hur hon lever, men också hur andra uppfattar henne. Och hon kan eller vågar inte göra något åt det. Det är också intressant att läsa om fördomarna mot irländare som finns i England. Jag vet inte hur det är nu förstås, detta är ju ändå 1976 och Gretta menar att hennes barn inte kan föreställa sig bemötandet hon fick när hon flyttade dit som ung.

2 kommentarer:

  1. passar nu men jag tyckte inte riktigt om boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte aldrig riktigt om den förra Maggie O'Farrell jag läste, men den här passade mig bättre. :)

      Radera