av Ester Ringnér-Lundgren
För att vara en bok som ska handla om Kri så handlar den väldigt mycket om Lena, som Vimsi och hon lärde känna i förra boken. Många kapitel handlar om Lena och konstnären som hon räddat undan svält och dåliga konstnärliga beslut. Joel, som han heter, ska komma och fira jul med Lenas familj. Lenas bror klagar på att hon har blivit så tråkig, och plötsligt inser Lena att hon ju är kär i Joel. Detta kompliceras av en ganska rejält tilltagen åldersskillnad, samt att Joel bara har ögon för en annan. Är det inte typiskt, tänker man samtidigt som man undrar om inte Ester Ringnér-Lundgren hellre hade velat skriva en Lena-serie än en Kri-serie.
Men både Kri och Vimsi är också med på ett hörn åtminstone. Kri läser bland annat en annons för en välgörenhetsorganisation som hjälper barn på flykt och känner att hon borde göra något mer än att bara skänka en liten slant. Kanske någon sorts soaré till förmån för Rädda barnen? Det är nästan så jag tror att det är obligatoriskt för flickbokshuvudpersoner att anordna något i den stilen. Jag tycker egentligen att det är roligast att läsa om deras mer vardagliga förehavanden, till exempel när Kri, Vimsi och Lena har uppesittarkväll, fast beslutna att göra klart handarbetena de ska ge bort i julklapp om de så ska vara vakna till nästa morgon. Mysigt, även om Kriböckerna inte går upp emot Lottaböckerna.
Just den här boken har givit upphov till ett litet omslagsmysterium, men det får jag nästan lov att återkomma till senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar