onsdag 8 augusti 2018

Massacre

Massacre: The Life and Death of the Paris Commune of 1871
av John Merriman

När jag var i Paris i juni började plötsligt begreppet "Pariskommunen" dyka upp överallt. Bland annat i Lauren Elkins "Flâneuse". En mur på kyrkogården Père-Lachaise. Något med byggandet av kyrkan Sacre Cœur.Jag visste inte riktigt vad det var för något, så det behövde jag absolut veta mer om. Därför denna bok.

Jag är fortfarande lite osäker på hur det hela började. Men dåliga levnadsförhållanden och missnöje i Paris arbetarkvarter (bl.a. med att Paris i motsats till andra städer inte fick välja sin borgmästare) samt förlusten i kriget mot Preussen verkar ha varit en del av bakgrunden. Radikaler, arbetare och Nationalgardet erövrade och höll staden i ett par månader innan de slogs ner brutalt av regeringsstyrkor. "Massacre" fokuserar till stor del på detta, det som kallas för "blodiga veckan". Kommunen hade gjort sig skyldiga till avrättningar på åtskilliga motståndare, men författaren menar att även med tanke på det var repressalierna extrema. Tusentals tillfångatogs och dömdes till döden eller till deportering, men innan det hade redan många tusen människor skjutits direkt på gatan. Det kunde räcka att man var klädd som en arbetare. I boken sägs det att det var brist på vissa typer av yrkesmän i Paris i åratal efteråt. Så många hade dödats.

Lite märkligt att läsa om olika ställen som man har turistat på i det här sammanhanget. Den pittoreska gatan utanför caféet i Amélie från Montmartre: det var i denna stadsdel hela revolten började (bland annat avrättade revolutionärerna två ämbetsmän i en trädgård här), gatan var barrikaderad och efter den "blodiga veckan" var den full av döda kroppar. Père-Lachaise, dit folk kommer för att titta på Jim Morrisons och Oscar Wildes gravar, samt för dess gothiga stämning: här stod den sista striden, det finns ett minnesmärke på en mur där 147 revolutionärer arkebuserades.

Jag är så långsam när det gäller att läsa facklitteratur. Det är så mycket information att försöka ta till sig! Här är det många enskilda personers skildringar och vittnesmål, förutom de stora händelserna. Hur påverkades vardagen av händelserna? Vad blev man vittne till och vad upplevde man?

Jag känner fortfarande inte att jag har superkoll på Pariskommunen, men ett visst hum har jag ju. Ett framsteg från att inte ens ha känt till den. Franska revolutionen och turerna direkt efter har man ju hört massor om, men att de senare – som jag läste i "Flâneuse" – hade ett uppror ungefär var tjugonde år de närmaste hundra åren var jag inte medveten om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar